Gurkans kennelblogg

Chow Chow Ringens årliga officiella rasspecial går under namnet Klubbmästerskapet och i år firade dessutom klubben 40 år! Jag har inte varit med sedan starten, men jag var med på 20-årsjubileumet 1995. I år hade man, precis som för 20 år sedan bjudit in en amerikansk domare. Årets domare hette Bill Buell och föder upp chow chow i båda hårlagen under kennelnamnet Sitze-Gou.

På lördagskvällen höll Bill ett mycket intressant föredrag där han gick igenom rasstandarden, både den amerikanska och FCI-standarden. Powerpoint-presentationen han använde är framtagen av amerikanska chow chowklubben (CCCI) för utbildning av nya domare på rasen i USA. Bill pratade om vikten av korrekt rastyp. Standarden har förändrats väldigt lite sedan den skapades i slutet av 1800-talet och det är en arbetande hund den beskriver. Även dagens chow chow ska ha en exteriör som tillåter arbete som jakt, vallning och drag. Han menade att de europeiska chowarna på många sätt var betydligt bättre i typen än de amerikanska, då de amerikanska generellt sett blivit för tunga, grova, lågställda och övertypade. Han talade också om vikten av att chowen ska vara en kvadratisk hund och att osunda överdrifter och defekter som andningsproblem, ögonproblem, instabila haser etc är en styggelse som han inte kunde acceptera hos rasen.

På söndag morgon var vi alla lite nyfikna på om Bill skulle döma hundarna enligt det han undervisat om kvällen innan. Vi som hade varit med på kvällen tittade nog lite extra på våra hundar och funderade över om de skulle gå igenom nålsögat denna dag…

Jag ställde ut två hundar – valpen Xilla och öppenklasstiken Gaia. Xilla var ensam i tikarnas 4-6 månader och då den enda hanvalpen i samma åldersklass inte fick HP, så blev Xilla BIR-valp 4-6 månader. När domaren gick igenom henne så mumlade han hela tiden “this is a very nice puppy”, så det var med förväntan jag såg fram emot att få tävla vidare mot den valpen som skulle bli bäst i 6-9 månader.

I tävlan om BIS-valp så var det Xilla som vann!! Vad häftigt!! Hon har tidigare blivit BIS-2 på sina två första utställningar, men tydligen visste hon vilken utställning som räknas, och slog till med BIS tredje gången gillt!! På bilden ovan hade hon bestämt sig för att titta på något bakom mig och det var omöjligt att få henne att posera bra för kameran…

Den här vinnarbilden som vi tog idag, alltså dagen efter utställningen blev betydligt bättre!

Xillas kritik var mycket kort, så jag kan bara anta att allt det som inte står med är så bra att domaren inte kände att han behövde nämna det… hon vann ju trots allt

Beautiful head, eyes. Beautiful dog.

Om jag efter domarens föredrag kvällen innan hade på känn att han skulle kunna gilla Xilla, så var jag desto mer säker på att han inte skulle gilla Gaia, då hon är lite lång… Ordet “square” hade nämnts i ungefär varannan mening under föredraget, så jag var tämligen säker på att Gaia skulle få ett Very Good.

Gaia var för dagen i bra pälskondition och på ett härligt show-humör! Då hon var en positiv inställning till främmande människor, så är tandvisning och handgriplig genomgång av domaren aldrig några problem och man ser på bilden ovan hur avslappnat hon står när domaren tittar henne i munnen.

Domaren frågade mig varför det var så vanligt med långa tikar och berättade hur vanligt det är att folk påstår att tikar får vara längre än hanar… något som inte nämns någonstans i standarden.

Visst ansåg domaren att Gaia var lite för lång, men han ansåg också att hon var en mycket välbyggd tik med sund helhet, rastypiska detaljer samt ett härligt temperament.

Det blev inte bara Excellent, utan Gaia placerade sig tvåa i klassen, fick CK och slutade dagen som bästa tik-3 med reserv-cert!!

Detta är Gaias hela kritik:
Beautiful lay of shoulder. Beautiful tailset. Balanced head. Good pigment. Wonderful temperament. She is too long in body. Beautiful ribspring. Moving well in going and coming.

Jag är ju sådan att jag planerar första valputställningen redan innan jag fått hem min valp… jag vill också gärna ställa ut så nära fyramånadersdagen som möjligt. För Xillas del så blev första utställningen 11 april, alltså 10 dagar efter att hon fyllt 4 månader. Platsen var Klass Arena i Söråker utanför Timrå och arrangör var Västernorrlands Kennelklubb. Domare var Ewa Widstrand.

Dagen innan blev det bad och föning. Xilla verkade tycka att den varma duschen var skön och föningen med den milt sagt ljudliga hembyggda blastern gick också väldigt bra.

Xilla är av naturen en valp som kan vara lite skeptisk och försiktig i nya situationer, men är ändå en av de lättsammaste valpar jag haft då hon är trygg på bord, älskar pälsvård och till och med inte har några direkta åsikter om kloklippning. Jag antar att hennes uppfödare Janneke har gjort ett gott jobb med detta innan jag hämtade Xilla.

När Xilla var klar i pälsen så blev det obligatorisk fotografering ute.

På utställningen så hade Xilla med sig bästa kompisen Gaia som sällskapsdam. Jag tar gärna med en vuxen hund som sällskap åt valpen vid dennes första utställning. Den vuxna hunden ska gärna tycka att utställningsmiljön är kul och spännande, vilket Gaia verkligen gör! Många ville hälsa på gulliga Xilla när jag tog ut hundarna ur buren för rastning och tack vare Gaias öppna och självklara sätt, så tyckte inte heller Xilla att det var konstigt att hälsa på främmande.

Vid bedömningen i ringen så var Xilla precis så duktig som jag hade hoppats på. Jag brukar alltid vilja ha valpen på bord vid första utställningen, så att de ska få en positiv upplevelse av domaren. Lägg förresten märke till hur perfekt domare och handler (jag) matchat sina kläder färgmässigt för dagen…

Domaren gillade Xilla (vem gillar inte en söt chowvalp??), så vi fick tävla vidare i BIS-finalen för valpar 4-6 månader.

Trots att det varit en lång dag, så var Xilla på gott humör och gjorde några av sina vanliga hopp efter godiset i min hand, när vi var inne i finalen.

Vi fick vara kvar genom de första gallringarna och när placeringarna börjat så var det till slut bara Xilla och en staffordshire bullterriervalp kvar. Xilla blev placerad som tvåa!

Nu kom vi till ett moment som jag aldrig tränat med Xilla och det var att ställa upp henne för vinnarfotografering… av förklarliga skäl var hon ganska ofokuserad, men med tålamod, lugn och många foton, så blev det till slut några bra bilder på henne.

Xillas kritik blev följande:
En härligt charmig tikvalp med utmärkta proportioner. Välfyllt huvud. Valptänder. Fina sunda ögon. Korrekta små öron. Utmärkt hals, kropp, benstomme och tassar. Utmärkta vinklar och svans. Rör sig med mycket trevligt steg. Valppäls. Fin färg. Välvisad.

Nu laddar vi för nästa utställning som blir i Timrå 2 maj. Då är vi utomhus.

När jag under hösten 2014 såg att min favorittik Ch Ploon van het Bossche Front skulle paras med den i Danmark boende engelska importen Ch Miketilla Monte Carlo, så kände jag att jag bara måste ha en valp ur den kombinationen.

Uppfödaren Janneke Leunissen-Rooseboom kände jag sedan tidigare och hon och Ploon hade dessutom varit hit och hälsat på i samband med parning med min hane Öhman. Vid det besöket tog jag de här bilderna på Ploon (augusti 2013).

Som en parentes så kan jag nämna att Ploons pappa Ch Chi Ming Zung Tzung Le också varit hit och hälsat på med sin ägare/uppfödare Daniela Meyer-Söhl från Tyskland och då tog jag den här bilden på honom (maj 2007):
Hanen Ch Miketilla Monte Carlo är dels en hane av trevlig modell, men han kommer även från engelska linjer som jag varit förtjust i sedan jag såg den vinstrike hanen Ch Miketilla Makata och några av hans avkommor i England på 90-talet.

Det föddes hela fyra tikar i kullen och jag fick välja den jag ville ha. Redan på bilderna från när valparna var en vecka gamla så var det en tik som fångade mitt öga lite extra.

Min tanke var att flyga ner och hämta min valp när hon var 8 veckor och Janneke tyckte att det lät som ett bra arrangemang, men i samma veva kom det ut information om att införselreglerna skulle ändras långt innan valparna var 8 veckor. De nya reglerna, som skulle börja gälla 29 december 2014 skulle omöjliggöra för mig att hämta valpen vid 8 veckors ålder. Både jag och Janneke var mycket besvikna och vi diskuterade hur vi skulle lösa det hela. Så fick jag veta att det skulle finnas möjlighet att söka om införsel av valp under 3 månader så länge komplett ansökan inkom senast dagen innan de nya reglerna började gälla. Jag mailade Jordbruksverket och frågade och det visade sig att det jag hört stämde bra. Hurra!!

Jag bad Janneke fixa fram det chipnummer som min valp skulle få, så att vi kunde få ihop en komplett ansökan. Hon fick tag i personen från holländska kennelklubben som skulle chippa valparna vid 6 veckors ålder och fick henne att lägga undan ett chip för min valp. En vecka innan jul hade jag så min godkända dispens i brevlådan!

Nu var det dags att börja fundera över vilken valp som skulle bli min. Den jag fastnat för från början var fortfarande en favorit och visade sig dessutom vara kullens enda korthår. Faktum är att detta var den enda korthåriga valp som Ploon fått på tre kullar! I kullen fanns även en väldigt fin långhårstik. På ett sätt så skulle det vara kul att ha ett långhår igen, men samtidigt så ville jag inte välja valp efter hårlaget. Jag lät magkänslan styra och då jag hela tiden kom tillbaka till korthårstiken, så fick det bli hon! Janneke var överlycklig över detta, då detta var den valp hon själv hade behållit om hon hade haft möjlighet. Den fina långhårstiken hamnade i ett utställningsintresserat hem, så det ska bli spännande att se hur hon utvecklas!

Jag bokade flygbiljett till mig ner till Amsterdam och hem på samma dag. Janneke mötte upp på Schiphol airport i Amsterdam med en väldigt trött Xilla. Jag satte Xilla i den väska jag hade med mig och där satt hon snällt medan vi slog oss ner för en bit mat, skriva papper och bara prata.

Efter en knapp timme var det dags för mig att tänka på återresan, så vi gick iväg till incheckningen, där tjejerna bakom disken nästan dog när de såg den kramiga nallen i väskan… Jag betalade för Xilla och gick vidare mot säkerhetskontrollen. Jag tog ur Xilla ur väskan och skickade väskan genom röntgen, men det fanns ingen båge för mig att gå igenom, utan jag skulle ställa mig bredbent med händerna i luften i en kur, där jag blev scannad. Under tiden fick en av säkerhetskillarna hålla i Xilla. Då inga bomber hittades på mig, så satte jag ner Xilla i väskan, lastade upp den på en bagagekärra och tog en rask promenad till vår gate, som naturligtvis låg längt bort i en oändligt lång “korridor”.

Flygningen till Arlanda gick utmärkt. Xilla sa inte ett ljud i sin väska ens vid take-off. Väl på Arlanda så skyndade jag iväg mot tullen där jag klev in på röda sidan, ställde upp väskan på disken och meddelade att jag hade en valp med mig. Tulltjänstekvinnan tittade på dispenspappret, passet och kollade chippet. Sedan höll även hon på att dö sötdöden när hon såg Xilla. Hon ställde en massa frågor om henne och undrade om jag fanns på nätet (jodå, googla på Gurkans kennel, vilket hon skrev upp). Vi skyndade vidare mot inrikesterminalen, där jag själv kunde hålla i Xilla när jag gick igenom bågen vid säkerhetskontrollen.

Det kändes skönt när jag slog mig ner vid gaten och väntade på att få gå ombord på sista flyget för dagen, det som skulle ta oss till Sundsvall och Midlanda. Xilla satt i sin väska, som jag hade öppen, och tittade på alla människor. När vi sedan landat i Sundsvall så möttes vi upp av en glad make och lika glad mops. Xilla fick komma ur väskan och kissade för första gången på många timmar. Att det var snö och kallt brydde hon sig inte om.

De här bilderna togs dagen efter att vi kommit hem. Xilla och Gaia blev snabbt kompisar, då Gaia tyckte att det var toppen att få en lekkompis!

Xilla är en glad och mycket aktiv valp som snabbt räknar ut hur hon ska få det hon vill ha. Hon vill vara till lags, men på sina egna villkor. Det är egentligen ingen kramig valp som vill ligga i knät någon längre stund, men hon är väldigt gullig och trevlig på alla sätt!

9 veckor

11 veckor

12 veckor

3 månader3,5 månad

3,5 månad

I september fick jag det tråkiga beskedet att Zeke, SE UCh Gurkans Livet På En Pinne, somnat in hemma hos sin husse Tomas.
Zeke föddes i februari 2004 och var Musslans sista kull. Då förlossningen drog ut på tiden, så valde vi att sätta oss i bilen för att åka till veterinär, men några mil hemifrån föddes en blå tik, så vi vände hemåt igen. Innan vi kommit hem så föddes en blå hane, vilket var Zeke. Väl hemma föddes så den tredje och sista valpen, svarta hanen Helge. Tyvärr dog tiken efter något dygn.
Zeke flyttade sedan till Tomas och Marie i Örebro, där han växte upp till en mycket trevlig hane som även öppnade dörren mot utställningsvärlden för dem. När han var 4 år så vann han sitt tredje cert och blev svensk utställningschampion.

Zeke var djupt älskad av sina ägare och alla andra som träffade honom.

I oktober 2003 födde Kryddan sin första kull bestående av tre röda korthåriga hanar, en röd korthårig tik och en svart långhårstik. Den röda korthårstiken, Gurkans Äss I Rockärmen “Sushi” flyttade sedan till sin ägare Birgitha i Västergötland. På grund av en del omständigheter så kom Sushi att bo längre perioder hos oss under sina första år och jag fick låna henne för en valpkull.
Sushi var en otroligt speciell hund med mycket egna idéer. Att titta ut genom fönster var ett stort nöje och ingen kunde hänga i möblerna som hon…
Sushi var en självklar och naturlig utställninghund som alltid visade upp sig. Hon vann duktigt i ringarna och blev champion på första försöket efter att hon fyllt 2 år.
Våren 2009 fick jag erbjudande om att låna henne för ännu en kull och jag hämtade hem henne två veckor innan beräknad valpning, då hennes ägare var säker på att hon var dräktig. Tyvärr visade det sig att Sushi inte hade några valpar och i samma veva blev hennes ägare allvarligt sjuk. Innan Sushis ägare blev sjuk så hade hon dock sagt att om det inte blev några valpar så fick jag prova en gång till, så jag gjorde det på nästa löp och då blev det tre valpar. Sorgligt nog dog Sushis ägare när valparna var ett par månader gamla, så Sushi var nu min hund.

När valparna flyttat så fick Sushi flytta till mina svärföräldrar, där hon blev en högt älskad hund på alla sätt.

Tidigt på morgonen 12 oktober 2014 så blev Sushi hastigt sjuk och dog hemma hos mina svärföräldrar. Vi vet inte vad hon dog av, men det gick ganska snabbt. Jag är säker på att Sushis tidigare ägare Birgitha är glad att ha fått återförenats med sin älskade Sushi. Enligt henne (och även mina svärföräldrar) så var Sushi världens mest perfekta hund!

Dag två på utställningsfonten och denna dag hade jag bara anmält Gaia. Domare var Natalja Skallin, en domare som jag på förhand visste ville ha sunda chowar och som jag under dagen märkte också ville ha kvadratiska hundar.
Gaia hade idag konkurrens av två andra tikar i unghundsklassen och visade som vanligt upp sig strålande! Liksom igår blev det ett excellent och i konkurrensen blev hon tvåa. Tyvärr inget CK idag heller och anledningen var självklart att domaren tyckte att Gaia var lite lång.
Dagens kritik blev:
Almost 2. Good size and bone. Quite long in body. Correct head. Well set ears. Dark eyes. Strong neck. Topline dipped in back. Correct tailset. Well sprung ribs. Good shoulders. Typical angulation behind. Balanced side movement. Very good temperament.
Excellent 2

Nu blir det inga fler utställningar för i år och förhoppningsvis ska Gaia hinna få en valpkull innan vi syns i ringarna igen nästa år. Då kommer vi vara på jakt efter det tredje certet för utställningschampionatet!

För första gången på många år så anmälde jag till SSUKs utställning som brukar vara samtidigt som stora Sundsvallsutställningen. Vanligen brukar jag ju jobba som ringsekreterare den dagen jag inte ställer på kennelklubben, men i år hade jag inte fått någon förfrågan om att jobba, så jag anmälde Öhman och Gaia. När jag väl anmält så fick jag dock förfrågan om att jobba, men då tackade jag nej.

Detta var första gången jag ställde ut Öhman sedan han morrade åt domaren i Österbybruk i maj. Lite nervös var jag, men Öhman visade sig faktiskt riktigt bra. Han gick nästan hela tiden på löst koppel i ringen och var jättesugen på godiset jag hade i fickan.
Tyvärr var dock domaren inte speciellt imponerad över min svarta kille…
Detta är kritiken som Öhman fick:
Kraftigt byggd. Lite kort hals. Huvud och stop önskas mer markerat. Lite lösa läppar. Tillbakaansatta öron. Lite stora ögon. Fria rörelser. Utmärkt temperament.
Very Good 3

Öhman är utställd tre gånger i år och har fått Very Good alla gångerna. Då han dessutom är en ganska besvärlig hund att visa (han drar i kopplet och har svårt att lyssna) så lägger vi utställningsplanerna på hyllan för honom nu. Kanske tar jag ut honom igen om några år när han lugnat ner sig lite…

Gaia var en av två tikar i unghundsklassen. Sist jag ställde ut henne så höll hon på att fälla ur all päls och även om hon ännu inte fått tillbaka allt, så är den nya pälsen på väg i alla fall.

Gaia var på showhumör och valde att vara fokuserad även i rörelse, något hon absolut inte var förra gången jag ställde ut henne…
I stående så vet hon alltid precis vad hon ska göra, men vi är inte helt överens om exakt hur långt bak och hur brett isär bakbenen egentligen ska vara placerade…
Hellre en hund som överdriver showandet lite än en hund som står och ser ut som en säck potatis!
Domaren verkade i alla fall gilla vad han såg, för det mesta i Gaias kritik var positivt.
Gaias kritik:
Kraftig tik. Något lång. Utmärkt huvud. Korrekt bett. Välburna öron. Välformade ögon. Bra hals och överlinje. Tillräckliga vinklar. Något hastrång i rörelse.
Excellent 2

Gällande att hon är hastrång i rörelse så kompenserar hon ju verkligen för det i stående…

På årets upplaga av utställningen i Svenstavik var det bara 4 chowar anmälda (å andra sidan var det bara 9 anmälda till tredagars i Jönköping samma helg) och endast tre ställdes ut, då en juniortik mitt i pälsbytet lämnats hemma.

Domare var norske Frank Christiansen och han var ingen domare som strödde CK omkring sig. Först var det de två öppen klasshanarna som skulle bedömas och jag hade fått äran att visa en en dem, den ljust cremefärgade långhårshanen Nellwood’s Heavy, även kallad Burre. Det visade sig att Burre kunde tänka sig att göra i stort sett vad som helst för en köttbulle, så det var en fröjd att visa honom när han på löst koppel dansade runt i ringen bredvid mig och även ställde upp sig jättefint på löst koppel.

Burre fick Excellent och vann sedan klassen, men då domaren tyckte att han var lite för urfälld så stannade det där. Det blev alltså ingen hane som gick vidare.

Så var det dags för Gaia som var ensam tik och sista chowen för dagen. Jag hade egentligen inga höga förhoppningar, men domaren visade sig vara imponerad av min englandstös. Det blev Excellent med CK, vilket innebar att vi alltså fick cert och även Bäst i Rasen!!!!

Följande är vad domaren tyckte om Gaia:
Lagom stor. Kunde vara lite högre på benen. Utmärkt huvud. Bra överlinje. Lite lång i länden. Solid benstomme med bra vinklar. Utmärkta rörelser. Prima temperament.
Excellent 1, CK, 1-btkl, cert, BIR

En ganska typisk Gaia-uppställning… Hon verkar tycka att det är läckert med bakbenen placerade så långt bakom kroppen som möjligt… Kanske ska tillägga att jag aldrig flyttar några ben på Gaia, utan hon får alltid ställa sig själv… det sägs att hunden alltid ställer sig naturligt då…

Efter att mest ha ställt ut aktiva Öhman de sista gångerna så var det skönt att få ställa ut en hund som inte ska dra fram till alla hundar som kommer inom synhåll, inte ska hoppa på alla människor och som inte drar som en stolle i ringen… Denna hund var Pärlan.

Domare var Lydia Erhart, en holländsk allround-domare som inte dömt chow chow speciellt mycket alls tidigare. Hon verkade lite osäker på hur hon skulle hantera våra chowar och började med att gå rakt på hundarna och lägga en hand uppe på deras huvuden, vilket inte uppskattades av flera chowar. Pärlan gick sist i rasen och då hade domaren ändrat taktik och smög sig på Pärlan, vilket den annars stabila Pärlan tyckte kändes en aning märkligt, så hon tog ett steg åt sidan från domaren…

Som jag nästan väntat så var Pärlan inte den typ av chow chow som domaren gillade, så jag får vara glad åt det Excellent som vi ändå fick. Något CK blev det inte.

Detta är kritiken Pärlan fick:
6,5 year. Heavily wrinkled short haired. Good head. Wet eyes. Strong dentition. Rather straight in front. Good bone. Excellent ribcage. Sufficient rear angulation. Good coat and tail. Moving with drive but rather close behind. Sometimes audible breathing.
Excellent 2 i championklass