… eller som man trott ens i sin vildaste fantasi…
24 maj var en stekhet dag på utställningsplatsen i Österbybruk. Jag hade anmält Öhman dit och var glad över att han inte är speciellt värmekänslig. Under de senaste 1-2 veckorna så hade vi konstant haft höglöpande tikar hemma, då de avlöst varandra och Öhman hade inte ätit på flera dagar pga detta. Han verkade dock vara vid gott mod på utställningsplatsen, även om han kanske var lite ovanligt “på” mot andra hundar. Nåväl, det var ju bara att hålla i kopplet så han inte kunde ställa till med något.
Det blev vår tur i ringen och Öhman var som vanligt full av energi, trots värmen. Domaren började med att hälsa på båda hundarna i ringen och Öhman mötte som vanligt upp med en glad och intresserad inställning. Han är ju min labradorchow, som älskar alla människor. Så blev det vår tur för bedömning och domaren kom fram för att gå igenom Öhman. Då inträffar det jag aldrig ens hade kunnat tro var möjligt… Öhman möter upp domaren, glatt och intresserat men morrar plötsligt. Domaren stannade förskräckt upp, men hennes reaktion var ändå ingenting jämfört med vad som hände inom mig. Ingenting annat i Öhmans sätt indikerar att han har några onda avsikter, så domaren hämtar sig och kan gå igenom Öhman. Jag kände paniken inom mig, var det den här glada och sociala hunden som skulle ge mig min första fula “rapporteringskod A” i prislistan? Domaren kom fram en andra gång och nu var det gamla vanliga Öhman hon mötte. Tredje gången domaren kom fram mötte Öhman upp glatt, men nu märkte man att han nog inte riktigt visste vad han höll på med. Han såg ut att inte veta om han skulle försöka para domaren eller hälsa på henne, så resultatet blev ett snabbt försök att fånga in domarens ben och ett morrande… Jag var nu ganska säker på att Öhman skulle bli diskvalificerad och ville bara ut ur ringen. När ringsekreteraren visade upp ett blått Very Good, så hade jag kunnat kyssa domaren av ren lättnad!! Hur tamt det än verkade och lät så var jag bara tvungen att förklara för domaren att jag faktiskt inte kände igen min egen hund och att jag var väldigt tacksam för det blå kortet!!
Här är kritiken:
3-årig hane. Mycket god storlek. Väl utfyllt nosparti. Mörka sunda ögon. Välburna öron. Bra benstomme. Plan rygg. Aningen kort hals. Tillräckligt vinklad bak. Rör sig lätt och sunt. Utmärkta proportioner hals/längd. Lite irriterad idag, kanske värmen.
Very Good 2
