Blog Image

Gurkans kennelblogg

Det händer på Gurkans kennel

Här kommer lite olika nyheter presenteras lite mer ingående.

Farväl fina Hedvig

Ditt och datt Posted on Wed, March 28, 2018 08:37:01

Hedvig opererades för livmoderinflammation i måndags. Allt gick bra och hon fick komma hem på kvällen. Nästa morgon skulle vi tillbaka på ett inbokat återbesök och då var hon inte lika pigg som kvällen innan, men inget tydde på några komplikationer. Den feber hon hade dagen innan hade gått ner en aning, slemhinnorna såg normala ut och på morgonen så hade hon druckit en hel del vatten, vilket gjorde oss säkra på att hon inte behövde läggas in för att få vätska via dropp.

På vägen hem gavs hon det smärtstillande vi fått med oss och som skulle ges var 8-12 timme. När vi kom hem så var hon sämre. Hon flåsade eller andades tyngre än normalt, var lite vinglig, ville inte äta, vandrade omkring och hade svårt att komma till ro. Jag pratade med veterinären som sa att om vi kom in så skulle de sätta henne på dropp, men då hon drack vatten själv så kändes det onödigt att utsätta henne för ännu en lång biltur, eftersom hon alltid varit en aning obekväm med att åka bil.

När jag sedan läste på hemgångsråden jag fått så stod att vanliga biverkningar på det smärtstillande hon fått var bl a flåsighet, aptitlöshet, vinglighet och vandrande. I samråd med kliniken så skulle Hedvig nu inte få mer av detta, så jag kände mig ändå lättad över att Hedvigs besvär skulle klinga av när drogen gick ur kroppen. Hon sov av och till och jag kände mig glad över att hon fick vila och snart skulle vara bra igen.

Under dagen ville hon gå ut några gånger och vi släppte ut henne, så det var inget märkligt när hon på kvällen åter ville gå ut. Hon släpptes ut och satte sig utanför altandörren. När jag tittade till henne så såg hon inte ut att må bra alls, så jag försökte öppna dörren för att ta in henne och släppa in de andra hundarna. Hon vägrade att flytta på sig det minsta, så för att kunna öppna dörren så fick jag skjuta henne åt sidan. Det som då hände är nog det värsta jag varit med om. Med en suck ramlade hon omkull och dog.

Hedvig var en otroligt personlig och speciell hund. Hon var chow chow i kvadrat med mycket egna idéer om saker. Hon är djupt saknad.

Chowhill’s Let Me Entertain You “Hedvig”
Född 2009-10-23 Död 2018-03-27



Prostatit och Öhman

Ditt och datt Posted on Fri, May 05, 2017 13:54:36


Lördagen 22 april blev Öhman sjuk. Han var trött och slö, dregglade, kissade mycket och mådde allmänt dåligt. Vi åkte akut in till veterinär där lite olika prover togs och man kunde konstatera att han verkade ha en prostatit, alltså en prostatainflammation. Prostatan var något förstorad så antibiotika och smärtstillande sattes in, vilket gav snabb effekt. Efter bara ett par dagar så var han tillbaka som vanligt på alla sätt.

Idag var vi på återbesök och nytt ultraljud gjordes, denna gång av veterinär som är riktigt duktig på detta. Han kunde egentligen inte finna några problem. Han kunde se att prostatan var en aning stor, men inte mycket alls. Det fanns tecken på att det funnits en inflammation, men inget egentligt onormalt. Även njurarna kollades, just eftersom Öhman hade kissat så mycket tidigare och urinen hade varit utspädd. Inte heller njurarna såg onormala ut, men möjligen kunde det ha varit så att han haft en UVI, så vi ska lämna nytt urinprov om någon månad, för att se så allt är som det skall.

För att undvika att prostatainflammationen kommer tillbaka så ska Öhman nu behandlas med speciell medicin för detta. Tanken är att Öhman ska para senare i år, så jag vill ju hålla honom frisk, så vi slipper kastrering… Någon gång under sommaren kommer jag även kolla upp att han är normalt fertil.



Farväl till underbara Pärlan

Ditt och datt Posted on Mon, July 11, 2016 15:18:12

Så kom då den dagen jag visste skulle komma, men ändå hoppades skulle dröja länge än – vi blev tvungna att låta Pärlan somna in. Orsaken var magsäcksomvridning med dålig prognos för operation, så därför valde vi att låta henne somna in.

Pärlan 9 veckor
Pärlan 4 månader
Pärlan ca 7 månader

Pärlan föddes i december 2007 och var en av två överlevande valpar i kullen. Hon var en osedvanligt fin liten valp med ett underbart temperament och härlig humor. På sina två första valputställningar blev hon BIS-valp och efter en försiktig start i juniorklassen så lossnade det i unghundsklass och hon vann flera cert innan hon på rasklubbens årliga rasspecial (Klubbmästerskapet) 2010 vann sitt sista cert och blev BIM för amerikansk rasspecialist. Hennes mamma Kryddan hade själv blivit champion på denna utställning några år tidigare.

Pärlan blev aldrig den avelstik jag hade hoppats på då hon röntgades med HD D. Hon hade dock aldrig några problem med sin höft (den andra höften var A), så hon var en rörlig och pigg tik som ibland fick anmärkning på allt för fria rörelser i utställningsringen (en märklig anmärkning, då en chow chow SKA ha fria rörelser och aldrig ska röra sig bundet!).

Sommaren 2015 tog jag henne till veterinär för att undersöka om man kunde finna orsaken till att hon ibland blåste upp. Blodprover togs och ultraljud gjordes, men inget onormalt kunde hittas. Jag var självfallet orolig för att detta skulle kunna utvecklas till magsäcksomvridning och inom mig visste jag vad som en dag skulle ta Pärlan ifrån oss, nämligen just magsäcksomvridning. Veterinären sa att man kunde göra en förebyggande operation där man syr fast magsäcken i bukhinnan, men då det visat sig att Pärlan inte var riskfri att sövas (i samband med kastrering pga livmoderinflammation så slutade hon andas under narkosen), så beslutade vi att inte genomföra detta.
Sista gången Pärlan ställdes ut, sommaren 2014.

Under denna sommar kom uppblåsningen mer frekvent, i regel efter att hon druckit en större mängd vatten. Hon visade ändå inget större obehag och massage av magen resulterade i rap och uppspottande av skum och sedan var hon smal och glad igen. Minifom-droppar (tips från veterinär) verkade inte alls ha någon effekt.


På söndagkväll 10 juli så blev det plötsligt allvar, då hon visade tydlig smärta och då jag inte var hemma så fick Oskar i alla hast åka till den jouröppna veterinärkliniken. Där röntgade man henne och fann att hela magen var luftfylld. Sondtömning gjordes, men ny röntgen kunde inte visa om det blivit någon förbättrning, då magsäcken var så uttänjd, så operation var den enda möjlighet som fanns. En mycket dyr operation och då jag haft hundar tidigare som gjort denna operation (och överlevt) så vet jag att det är ett stort ingrepp. Prognosen för operation av Pärlan var dock dålig, enligt veterinären, speciellt med tanke på att hon ju hade en historia av att inte vara enkel att söva, så vi bestämde i samråd med veterinären att låta Pärlan få somna in.


Vår glada och humoristiska Pärlan finns nu inte längre. Ingen hund som skäller/skriker av lycka när man kommer hem, ingen hund som nyps så det gör jätteont av ren glädje, ingen hund som enträget krafsar eller nafsar på en för att bli klappad. Saknaden är jättestor, men med tanke på hur hennes återkommande problem såg ut denna sommar, så känns det ändå skönt att hon nu slipper lida av återkommande magknip.

SE UCh Gurkans Hör Och Häpna
Född 18 december 2007
Död 10 juli 2016



Fina Kryddan har lämnat oss

Ditt och datt Posted on Wed, April 20, 2016 10:32:19

Min gammeltant, underbara Kryddan fick lämna oss igår 19 april 2016 efter att ha varit dålig den sista veckan. Hon fyllde 14 år i februari, så det var inget kort hundliv hon fick. Kryddan var en mjuk, snäll och okomplicerad hund utan att vara menlös. Hon kommunicerade med de andra hunarna med mycket små tecken, som dock aldrig missförstods. Vid flera tillfällen gästade vi vänner som hade katt och trots att Kryddan inte alls var van vid sådana djur så visade hon inget intresse för dem.
Kryddan litade på mig i alla lägen och var därför en väldigt enkel hund att ha med sig i alla situationer.

Kryddans riktiga namn var
Nord VV-11 SE V-05 SE UCh Gurkans En Krydda I Tillvaron
2002-02-01 – 2016-04-19

Här följer hennes liv i utvalda bilder:

Här var Kryddan runt 4 veckor gammal.

Här var hon ca 8 veckor.

Här är hon runt 4 månader.

På sin första utställning 5 månader gammal så blev hon BIS-2 valp på Chow Chow Ringens årliga rasspecial 2002. Domare var Matti Tuominen från Finland.

Kryddans debut i officiell klass var på Svensk Vinnarutställning i Stockholm, december 2002 och då var hon 10 månader. Domare Renée Sporre Willes tyckte så bra om henne att hon placerade henne som tredje bästa tik. På denna utställning så kvalificerade sig Kryddan för första gången till Crufts.

I oktober 2003 födde Kryddan sin första kull och far var vår egen hane Nocky. På den här bilden sitter Kryddan som fjärde från vänster med tre av fem från sin första kull: 2 och 3 från vänster samt svart tik längst ut till höger. Övriga hundar i bilden är Kryddans kullbror Casper till höger om henne samt hennes blå morbror Pom-Pom längst ut till vänster.

På Chow Chow Ringens offiiella utställning Klubbmästerskapet 2004 så vann Kryddan sitt tredje och sista cert och blev därmed svensk utställningschampion. Domare detta år var Kurt Nilsson och han skulle fortsätta att tycka väldigt mycket om Kryddan. Foto: Ann-Marie Strand

HUND 2005 var en mycket framgångsrik utställning för Gurkans kennel. Kryddan blev bästa tik (till höger) och fick därmed titeln svensk vinnare 2005 (SE V-05). Kryddans dotter Sushi (Gurkans Äss I Rockärmen, till vänster) blev bästa tik-2, vann sitt sista cert och blev på denna utställning svensk utställningschampion. Domare var Sandra Goose Allen från USA.

Kryddan blev BIM på HUND 2005 och blev därmed vinstrikaste korthår 2005, totalt femte vinstrikaste chow chow, andra vinstrikaste tik och vintrikaste svenskfödda chow chow 2005! På platsen efter henne kom hennes dotter Sushi! Så himla roligt för mig som uppfödare av detta mor och dotter-team!!

Under 2005 tävlade jag med denna uppfödargrupp på den internationella utställningen i Sundsvall och den fick HP. Kryddan (tvåa från vänster) deltog tillsammans med sin mamma (till höger om henne), dotter (längst till höger) samt halvbror (längst till vänster). Gruppen bestod av fyra kombinationer, tre generationer och alla de ingående hundarna hade på denna utställning fått CK. Kryddan var dessutom BIM.

Här följer lite utställningsbilder:

Sundsvall Int 2006. Kryddan BIM. Domare Nils-Arne Törnlöv

Almare Stäket 2007. Kryddan BIM. Domare Kurt Nilsson

Chow Chow Ringen Region 7, inofficiell rasspecial i Sifferbo 2007. Kryddan blir BIS. Domare Daniela Söhl, Tyskland

I december 2007 fick Kryddan sin andra kull och det blev hela sju valpar, men tyvärr överlevde endast två av dem.

Kryddan tillsammans med sina två överlevande valpar en vecka gamla.

2010 fyllde Kryddan veteran (alltså 8 år) och fick komma ut i ringarna igen efter några års uppehåll. Hon tyckte det var roligt att få vara med igen.

På Stockholm Hundmässa 2011, som också var Nordisk Vinnarutställning så visades Kryddan, som nu var nästan 10 år gammal. Domare i rasen var Kurt Nilsson, och han placerade henne som tredje bästa tik samt bästa veteran. Det innebar att Kryddan fick titeln nordisk veteranvinnare 2011 (Nord VV-11) och att vi fick tävla vidare i finalen om BIS-veteran.
Det var väldigt många veteraner som paraderade in i den stora BIS-ringen, säkert 50-60 hundar av olika raser! Bara att få gå in i BIS-ringen på denna utställning är en stor känsla och jag hade inga illusioner om att få gå vidare. Jag var glad över att BIS-domaren faktiskt hade stannat till och tittat på Kryddan lite extra i förhandsgranskningen! Döm därför om min förvåning när Kryddan blev utplockad i första gallringen och även i andra gallringen!! Kvar var nu endast fyra hundar. Att få stå i en egen spot i den nersläckta finalringen var mäktigt och ännu mäktigare blev det när fyran och trean placerades och jag och Kryddan fortfarande stod kvar…

Kryddan blev BIS-2 veteran på en av världens största hundutställningar!! Hon var den äldsta av de fyra placerade hundarna och det faktum att hon var en korthårig chow chow och dessutom min egenuppfödda korthåriga chow chow gjorde detta till en alldeles speciell vinst!!

Kryddans allra sista utställning var på Chow Chow Ringens Klubbmästerskap 2013. Kryddan var nu 11,5 år och hon fick CK samt blev bästa veteran för domaren Rosmarie Lüscher från Schweiz.

Strax innan Kryddan fyllde 12 år så blev hon allvarligt sjuk. Det visade sig att hon hade en bukhinneinflammation, men veterinären kunde inte säga med säkerhet vad som orsakat den. Man hade på ultraljud sett lite gallstenar, men man var osäker på om dessa hade något med saken att göra. Kryddan behandlades med antibiotika och medicin mot gallstenarna och blev helt frisk.

Kryddan strax innan hon fyllde 14 år.

Under sina sista år var hon helt döv, men såg fortfarande bra, så hon gick genom livet med spetsade öron och intresserad blick. Man fick kommunicera med henne genom direktkontakt eller med teckenspråk. Hon var alltid positiv och viftade på svansen, men under sista veckan tappade hon gnistan och det kändes skönt att kunna ge henne den sista vilan.



Vår holländska sockerbit Xilla

Ditt och datt Posted on Mon, March 16, 2015 11:57:44

När jag under hösten 2014 såg att min favorittik Ch Ploon van het Bossche Front skulle paras med den i Danmark boende engelska importen Ch Miketilla Monte Carlo, så kände jag att jag bara måste ha en valp ur den kombinationen.

Uppfödaren Janneke Leunissen-Rooseboom kände jag sedan tidigare och hon och Ploon hade dessutom varit hit och hälsat på i samband med parning med min hane Öhman. Vid det besöket tog jag de här bilderna på Ploon (augusti 2013).

Som en parentes så kan jag nämna att Ploons pappa Ch Chi Ming Zung Tzung Le också varit hit och hälsat på med sin ägare/uppfödare Daniela Meyer-Söhl från Tyskland och då tog jag den här bilden på honom (maj 2007):
Hanen Ch Miketilla Monte Carlo är dels en hane av trevlig modell, men han kommer även från engelska linjer som jag varit förtjust i sedan jag såg den vinstrike hanen Ch Miketilla Makata och några av hans avkommor i England på 90-talet.

Det föddes hela fyra tikar i kullen och jag fick välja den jag ville ha. Redan på bilderna från när valparna var en vecka gamla så var det en tik som fångade mitt öga lite extra.

Min tanke var att flyga ner och hämta min valp när hon var 8 veckor och Janneke tyckte att det lät som ett bra arrangemang, men i samma veva kom det ut information om att införselreglerna skulle ändras långt innan valparna var 8 veckor. De nya reglerna, som skulle börja gälla 29 december 2014 skulle omöjliggöra för mig att hämta valpen vid 8 veckors ålder. Både jag och Janneke var mycket besvikna och vi diskuterade hur vi skulle lösa det hela. Så fick jag veta att det skulle finnas möjlighet att söka om införsel av valp under 3 månader så länge komplett ansökan inkom senast dagen innan de nya reglerna började gälla. Jag mailade Jordbruksverket och frågade och det visade sig att det jag hört stämde bra. Hurra!!

Jag bad Janneke fixa fram det chipnummer som min valp skulle få, så att vi kunde få ihop en komplett ansökan. Hon fick tag i personen från holländska kennelklubben som skulle chippa valparna vid 6 veckors ålder och fick henne att lägga undan ett chip för min valp. En vecka innan jul hade jag så min godkända dispens i brevlådan!

Nu var det dags att börja fundera över vilken valp som skulle bli min. Den jag fastnat för från början var fortfarande en favorit och visade sig dessutom vara kullens enda korthår. Faktum är att detta var den enda korthåriga valp som Ploon fått på tre kullar! I kullen fanns även en väldigt fin långhårstik. På ett sätt så skulle det vara kul att ha ett långhår igen, men samtidigt så ville jag inte välja valp efter hårlaget. Jag lät magkänslan styra och då jag hela tiden kom tillbaka till korthårstiken, så fick det bli hon! Janneke var överlycklig över detta, då detta var den valp hon själv hade behållit om hon hade haft möjlighet. Den fina långhårstiken hamnade i ett utställningsintresserat hem, så det ska bli spännande att se hur hon utvecklas!

Jag bokade flygbiljett till mig ner till Amsterdam och hem på samma dag. Janneke mötte upp på Schiphol airport i Amsterdam med en väldigt trött Xilla. Jag satte Xilla i den väska jag hade med mig och där satt hon snällt medan vi slog oss ner för en bit mat, skriva papper och bara prata.

Efter en knapp timme var det dags för mig att tänka på återresan, så vi gick iväg till incheckningen, där tjejerna bakom disken nästan dog när de såg den kramiga nallen i väskan… Jag betalade för Xilla och gick vidare mot säkerhetskontrollen. Jag tog ur Xilla ur väskan och skickade väskan genom röntgen, men det fanns ingen båge för mig att gå igenom, utan jag skulle ställa mig bredbent med händerna i luften i en kur, där jag blev scannad. Under tiden fick en av säkerhetskillarna hålla i Xilla. Då inga bomber hittades på mig, så satte jag ner Xilla i väskan, lastade upp den på en bagagekärra och tog en rask promenad till vår gate, som naturligtvis låg längt bort i en oändligt lång “korridor”.

Flygningen till Arlanda gick utmärkt. Xilla sa inte ett ljud i sin väska ens vid take-off. Väl på Arlanda så skyndade jag iväg mot tullen där jag klev in på röda sidan, ställde upp väskan på disken och meddelade att jag hade en valp med mig. Tulltjänstekvinnan tittade på dispenspappret, passet och kollade chippet. Sedan höll även hon på att dö sötdöden när hon såg Xilla. Hon ställde en massa frågor om henne och undrade om jag fanns på nätet (jodå, googla på Gurkans kennel, vilket hon skrev upp). Vi skyndade vidare mot inrikesterminalen, där jag själv kunde hålla i Xilla när jag gick igenom bågen vid säkerhetskontrollen.

Det kändes skönt när jag slog mig ner vid gaten och väntade på att få gå ombord på sista flyget för dagen, det som skulle ta oss till Sundsvall och Midlanda. Xilla satt i sin väska, som jag hade öppen, och tittade på alla människor. När vi sedan landat i Sundsvall så möttes vi upp av en glad make och lika glad mops. Xilla fick komma ur väskan och kissade för första gången på många timmar. Att det var snö och kallt brydde hon sig inte om.

De här bilderna togs dagen efter att vi kommit hem. Xilla och Gaia blev snabbt kompisar, då Gaia tyckte att det var toppen att få en lekkompis!

Xilla är en glad och mycket aktiv valp som snabbt räknar ut hur hon ska få det hon vill ha. Hon vill vara till lags, men på sina egna villkor. Det är egentligen ingen kramig valp som vill ligga i knät någon längre stund, men hon är väldigt gullig och trevlig på alla sätt!

9 veckor

11 veckor

12 veckor

3 månader3,5 månad

3,5 månad



Två bortfall under hösten…

Ditt och datt Posted on Mon, October 13, 2014 16:32:20

I september fick jag det tråkiga beskedet att Zeke, SE UCh Gurkans Livet På En Pinne, somnat in hemma hos sin husse Tomas.
Zeke föddes i februari 2004 och var Musslans sista kull. Då förlossningen drog ut på tiden, så valde vi att sätta oss i bilen för att åka till veterinär, men några mil hemifrån föddes en blå tik, så vi vände hemåt igen. Innan vi kommit hem så föddes en blå hane, vilket var Zeke. Väl hemma föddes så den tredje och sista valpen, svarta hanen Helge. Tyvärr dog tiken efter något dygn.
Zeke flyttade sedan till Tomas och Marie i Örebro, där han växte upp till en mycket trevlig hane som även öppnade dörren mot utställningsvärlden för dem. När han var 4 år så vann han sitt tredje cert och blev svensk utställningschampion.

Zeke var djupt älskad av sina ägare och alla andra som träffade honom.

I oktober 2003 födde Kryddan sin första kull bestående av tre röda korthåriga hanar, en röd korthårig tik och en svart långhårstik. Den röda korthårstiken, Gurkans Äss I Rockärmen “Sushi” flyttade sedan till sin ägare Birgitha i Västergötland. På grund av en del omständigheter så kom Sushi att bo längre perioder hos oss under sina första år och jag fick låna henne för en valpkull.
Sushi var en otroligt speciell hund med mycket egna idéer. Att titta ut genom fönster var ett stort nöje och ingen kunde hänga i möblerna som hon…
Sushi var en självklar och naturlig utställninghund som alltid visade upp sig. Hon vann duktigt i ringarna och blev champion på första försöket efter att hon fyllt 2 år.
Våren 2009 fick jag erbjudande om att låna henne för ännu en kull och jag hämtade hem henne två veckor innan beräknad valpning, då hennes ägare var säker på att hon var dräktig. Tyvärr visade det sig att Sushi inte hade några valpar och i samma veva blev hennes ägare allvarligt sjuk. Innan Sushis ägare blev sjuk så hade hon dock sagt att om det inte blev några valpar så fick jag prova en gång till, så jag gjorde det på nästa löp och då blev det tre valpar. Sorgligt nog dog Sushis ägare när valparna var ett par månader gamla, så Sushi var nu min hund.

När valparna flyttat så fick Sushi flytta till mina svärföräldrar, där hon blev en högt älskad hund på alla sätt.

Tidigt på morgonen 12 oktober 2014 så blev Sushi hastigt sjuk och dog hemma hos mina svärföräldrar. Vi vet inte vad hon dog av, men det gick ganska snabbt. Jag är säker på att Sushis tidigare ägare Birgitha är glad att ha fått återförenats med sin älskade Sushi. Enligt henne (och även mina svärföräldrar) så var Sushi världens mest perfekta hund!



Gaias gamla familj

Ditt och datt Posted on Sun, April 27, 2014 18:41:51

Det här är Gaias mamma Gita, Gaias syster Nina och hennes uppfödare Keith Fogwill. De bor alla i Peacehaven, utanför Brighton på Englands sydkust.



Kryddan har varit sjuk

Ditt och datt Posted on Sun, February 02, 2014 12:37:22

I januari blev Kryddan plötsligt dålig. Hon låg ner och flåsade och verkade ha ont. Jag antog att det nog var ryggen, då gamla hundar ofta har spondylos, men när smärtstillande inte hjälpte och hon plötsligt kräktes upp något som såg ut som en stor mängd grön/brunt vatten så ringde jag direkt till veterinär. Efter att vi pratat och jag kollat tempen på Kryddan (en aning feber), så bestämde vi att jag skulle komma in nästa morgon.

Nästa morgon åkte vi alltså till veterinären. Kryddan var något bättre, men inte alls bra. Veterinären klämde noga igenom Kryddan, kollade tempen (fortfarande lite feber) och tog ett blodprov. Blodprovet visade på:
• Jättehög sänka (normalt ligger en hund på runt 20 och Kryddan hade över 200…)
• Förhöjda levervärden
• Låg kaliumhalt
Veterinären ville lägga in Kryddan på kaliumdropp, men då det måste ges långsamt och detta var en fredag eftermiddag, så bestämdes att vi skulle komma tillbaka på måndagen. Tills dess fick Kryddan en spruta med smärtstillande, ett recept på Rimadyl och så lyckades jag mata i henne en burk med Hills A/D mousse.

Under helgen piggade Kryddan på sig lite, men ville inte äta. Jag fick mata henne och även om hon inte var sugen, så behöll hon maten hon åt, vilket kändes skönt.

På måndagen togs nytt blodprov och kaliumhalten var nu normal, så något dropp behövdes inte. Däremot så var sänkan och levervärderna samma som på fredagen. Antibiotika skrevs ut och en tid sattes upp till den ultraljudsspecialist som skulle besöka kliniken en vecka senare.

Under den kommande veckan blev Kryddan gradvis bättre och samma dag som vi skulle till ultraljudsspecialisten så åt Kryddan själv för första gången sedan hon blivit sjuk. Hon följde även med på skogspromenaden tillsammans med de andra hundarna, även om Kryddan tog det i sin egen takt.

Ultraljudet visade att Kryddan hade vätska i buken. Det var inte speciellt mycket, men det fanns där. Prov på vätskan visade på inflammatoriska celler, vilket gav oss en diagnos: hon hade en bukhinneinflammation. Frågan var bara varför… Man fann även att Kryddan hade gallsten, men ingen av de närvarande veterinärerna trodde att det orsakat bukhinneinflammationen, eftersom den vätska man fann i buken inte låg vid gallan/levern.

För att se så att inte bukhinneinflammationen berodde på något läckage från tarmarna, så lades Kryddan in nästa dag för att få hela tarmsystemet kostraströntgat. Allt såg tack och lov normalt ut!

Nytt blodprov togs och sänkan hade gått ner rejält till runt 100. Fortfarande högt, men väldigt mycket bättre än tidigare. Några dagar senare ringde veterinären och berättade att odling på bukvätskan visade på måttlig förekomst av e-coli. Dessa bakterier var egentligen resistenta mot den antibiotika som Kryddan gick på, men uppenbarligen hade den ändå haft effekt. Recept på annan antibiotika skrevs dock ut, för att vi skulle vara säkra på att alla bakterier skulle försvinna.
Recept på medicin mot hög gallsyra samt mot gallstenarna skrevs också ut, så nu går Kryddan på detta. Hon verkar vara i stort sett frisk, äter med god aptit, är glad och intresserad av var som händer omkring henne. Om några veckor får vi se vad ett nytt blodprov visar.

Kryddan har nu fyllt 12 år och fortsätter hon på samma sätt så kommer hon nog att hänga med ett bra tag till.

Kryddan februari 2014, 12 år gammal



Next »