Så kom då den dagen jag visste skulle komma, men ändå hoppades skulle dröja länge än – vi blev tvungna att låta Pärlan somna in. Orsaken var magsäcksomvridning med dålig prognos för operation, så därför valde vi att låta henne somna in.

Pärlan 9 veckor
Pärlan 4 månader
Pärlan ca 7 månader

Pärlan föddes i december 2007 och var en av två överlevande valpar i kullen. Hon var en osedvanligt fin liten valp med ett underbart temperament och härlig humor. På sina två första valputställningar blev hon BIS-valp och efter en försiktig start i juniorklassen så lossnade det i unghundsklass och hon vann flera cert innan hon på rasklubbens årliga rasspecial (Klubbmästerskapet) 2010 vann sitt sista cert och blev BIM för amerikansk rasspecialist. Hennes mamma Kryddan hade själv blivit champion på denna utställning några år tidigare.

Pärlan blev aldrig den avelstik jag hade hoppats på då hon röntgades med HD D. Hon hade dock aldrig några problem med sin höft (den andra höften var A), så hon var en rörlig och pigg tik som ibland fick anmärkning på allt för fria rörelser i utställningsringen (en märklig anmärkning, då en chow chow SKA ha fria rörelser och aldrig ska röra sig bundet!).

Sommaren 2015 tog jag henne till veterinär för att undersöka om man kunde finna orsaken till att hon ibland blåste upp. Blodprover togs och ultraljud gjordes, men inget onormalt kunde hittas. Jag var självfallet orolig för att detta skulle kunna utvecklas till magsäcksomvridning och inom mig visste jag vad som en dag skulle ta Pärlan ifrån oss, nämligen just magsäcksomvridning. Veterinären sa att man kunde göra en förebyggande operation där man syr fast magsäcken i bukhinnan, men då det visat sig att Pärlan inte var riskfri att sövas (i samband med kastrering pga livmoderinflammation så slutade hon andas under narkosen), så beslutade vi att inte genomföra detta.
Sista gången Pärlan ställdes ut, sommaren 2014.

Under denna sommar kom uppblåsningen mer frekvent, i regel efter att hon druckit en större mängd vatten. Hon visade ändå inget större obehag och massage av magen resulterade i rap och uppspottande av skum och sedan var hon smal och glad igen. Minifom-droppar (tips från veterinär) verkade inte alls ha någon effekt.


På söndagkväll 10 juli så blev det plötsligt allvar, då hon visade tydlig smärta och då jag inte var hemma så fick Oskar i alla hast åka till den jouröppna veterinärkliniken. Där röntgade man henne och fann att hela magen var luftfylld. Sondtömning gjordes, men ny röntgen kunde inte visa om det blivit någon förbättrning, då magsäcken var så uttänjd, så operation var den enda möjlighet som fanns. En mycket dyr operation och då jag haft hundar tidigare som gjort denna operation (och överlevt) så vet jag att det är ett stort ingrepp. Prognosen för operation av Pärlan var dock dålig, enligt veterinären, speciellt med tanke på att hon ju hade en historia av att inte vara enkel att söva, så vi bestämde i samråd med veterinären att låta Pärlan få somna in.


Vår glada och humoristiska Pärlan finns nu inte längre. Ingen hund som skäller/skriker av lycka när man kommer hem, ingen hund som nyps så det gör jätteont av ren glädje, ingen hund som enträget krafsar eller nafsar på en för att bli klappad. Saknaden är jättestor, men med tanke på hur hennes återkommande problem såg ut denna sommar, så känns det ändå skönt att hon nu slipper lida av återkommande magknip.

SE UCh Gurkans Hör Och Häpna
Född 18 december 2007
Död 10 juli 2016