Gurkans kennelblogg

När jag under hösten 2014 såg att min favorittik Ch Ploon van het Bossche Front skulle paras med den i Danmark boende engelska importen Ch Miketilla Monte Carlo, så kände jag att jag bara måste ha en valp ur den kombinationen.

Uppfödaren Janneke Leunissen-Rooseboom kände jag sedan tidigare och hon och Ploon hade dessutom varit hit och hälsat på i samband med parning med min hane Öhman. Vid det besöket tog jag de här bilderna på Ploon (augusti 2013).

Som en parentes så kan jag nämna att Ploons pappa Ch Chi Ming Zung Tzung Le också varit hit och hälsat på med sin ägare/uppfödare Daniela Meyer-Söhl från Tyskland och då tog jag den här bilden på honom (maj 2007):
Hanen Ch Miketilla Monte Carlo är dels en hane av trevlig modell, men han kommer även från engelska linjer som jag varit förtjust i sedan jag såg den vinstrike hanen Ch Miketilla Makata och några av hans avkommor i England på 90-talet.

Det föddes hela fyra tikar i kullen och jag fick välja den jag ville ha. Redan på bilderna från när valparna var en vecka gamla så var det en tik som fångade mitt öga lite extra.

Min tanke var att flyga ner och hämta min valp när hon var 8 veckor och Janneke tyckte att det lät som ett bra arrangemang, men i samma veva kom det ut information om att införselreglerna skulle ändras långt innan valparna var 8 veckor. De nya reglerna, som skulle börja gälla 29 december 2014 skulle omöjliggöra för mig att hämta valpen vid 8 veckors ålder. Både jag och Janneke var mycket besvikna och vi diskuterade hur vi skulle lösa det hela. Så fick jag veta att det skulle finnas möjlighet att söka om införsel av valp under 3 månader så länge komplett ansökan inkom senast dagen innan de nya reglerna började gälla. Jag mailade Jordbruksverket och frågade och det visade sig att det jag hört stämde bra. Hurra!!

Jag bad Janneke fixa fram det chipnummer som min valp skulle få, så att vi kunde få ihop en komplett ansökan. Hon fick tag i personen från holländska kennelklubben som skulle chippa valparna vid 6 veckors ålder och fick henne att lägga undan ett chip för min valp. En vecka innan jul hade jag så min godkända dispens i brevlådan!

Nu var det dags att börja fundera över vilken valp som skulle bli min. Den jag fastnat för från början var fortfarande en favorit och visade sig dessutom vara kullens enda korthår. Faktum är att detta var den enda korthåriga valp som Ploon fått på tre kullar! I kullen fanns även en väldigt fin långhårstik. På ett sätt så skulle det vara kul att ha ett långhår igen, men samtidigt så ville jag inte välja valp efter hårlaget. Jag lät magkänslan styra och då jag hela tiden kom tillbaka till korthårstiken, så fick det bli hon! Janneke var överlycklig över detta, då detta var den valp hon själv hade behållit om hon hade haft möjlighet. Den fina långhårstiken hamnade i ett utställningsintresserat hem, så det ska bli spännande att se hur hon utvecklas!

Jag bokade flygbiljett till mig ner till Amsterdam och hem på samma dag. Janneke mötte upp på Schiphol airport i Amsterdam med en väldigt trött Xilla. Jag satte Xilla i den väska jag hade med mig och där satt hon snällt medan vi slog oss ner för en bit mat, skriva papper och bara prata.

Efter en knapp timme var det dags för mig att tänka på återresan, så vi gick iväg till incheckningen, där tjejerna bakom disken nästan dog när de såg den kramiga nallen i väskan… Jag betalade för Xilla och gick vidare mot säkerhetskontrollen. Jag tog ur Xilla ur väskan och skickade väskan genom röntgen, men det fanns ingen båge för mig att gå igenom, utan jag skulle ställa mig bredbent med händerna i luften i en kur, där jag blev scannad. Under tiden fick en av säkerhetskillarna hålla i Xilla. Då inga bomber hittades på mig, så satte jag ner Xilla i väskan, lastade upp den på en bagagekärra och tog en rask promenad till vår gate, som naturligtvis låg längt bort i en oändligt lång “korridor”.

Flygningen till Arlanda gick utmärkt. Xilla sa inte ett ljud i sin väska ens vid take-off. Väl på Arlanda så skyndade jag iväg mot tullen där jag klev in på röda sidan, ställde upp väskan på disken och meddelade att jag hade en valp med mig. Tulltjänstekvinnan tittade på dispenspappret, passet och kollade chippet. Sedan höll även hon på att dö sötdöden när hon såg Xilla. Hon ställde en massa frågor om henne och undrade om jag fanns på nätet (jodå, googla på Gurkans kennel, vilket hon skrev upp). Vi skyndade vidare mot inrikesterminalen, där jag själv kunde hålla i Xilla när jag gick igenom bågen vid säkerhetskontrollen.

Det kändes skönt när jag slog mig ner vid gaten och väntade på att få gå ombord på sista flyget för dagen, det som skulle ta oss till Sundsvall och Midlanda. Xilla satt i sin väska, som jag hade öppen, och tittade på alla människor. När vi sedan landat i Sundsvall så möttes vi upp av en glad make och lika glad mops. Xilla fick komma ur väskan och kissade för första gången på många timmar. Att det var snö och kallt brydde hon sig inte om.

De här bilderna togs dagen efter att vi kommit hem. Xilla och Gaia blev snabbt kompisar, då Gaia tyckte att det var toppen att få en lekkompis!

Xilla är en glad och mycket aktiv valp som snabbt räknar ut hur hon ska få det hon vill ha. Hon vill vara till lags, men på sina egna villkor. Det är egentligen ingen kramig valp som vill ligga i knät någon längre stund, men hon är väldigt gullig och trevlig på alla sätt!

9 veckor

11 veckor

12 veckor

3 månader3,5 månad

3,5 månad

I september fick jag det tråkiga beskedet att Zeke, SE UCh Gurkans Livet På En Pinne, somnat in hemma hos sin husse Tomas.
Zeke föddes i februari 2004 och var Musslans sista kull. Då förlossningen drog ut på tiden, så valde vi att sätta oss i bilen för att åka till veterinär, men några mil hemifrån föddes en blå tik, så vi vände hemåt igen. Innan vi kommit hem så föddes en blå hane, vilket var Zeke. Väl hemma föddes så den tredje och sista valpen, svarta hanen Helge. Tyvärr dog tiken efter något dygn.
Zeke flyttade sedan till Tomas och Marie i Örebro, där han växte upp till en mycket trevlig hane som även öppnade dörren mot utställningsvärlden för dem. När han var 4 år så vann han sitt tredje cert och blev svensk utställningschampion.

Zeke var djupt älskad av sina ägare och alla andra som träffade honom.

I oktober 2003 födde Kryddan sin första kull bestående av tre röda korthåriga hanar, en röd korthårig tik och en svart långhårstik. Den röda korthårstiken, Gurkans Äss I Rockärmen “Sushi” flyttade sedan till sin ägare Birgitha i Västergötland. På grund av en del omständigheter så kom Sushi att bo längre perioder hos oss under sina första år och jag fick låna henne för en valpkull.
Sushi var en otroligt speciell hund med mycket egna idéer. Att titta ut genom fönster var ett stort nöje och ingen kunde hänga i möblerna som hon…
Sushi var en självklar och naturlig utställninghund som alltid visade upp sig. Hon vann duktigt i ringarna och blev champion på första försöket efter att hon fyllt 2 år.
Våren 2009 fick jag erbjudande om att låna henne för ännu en kull och jag hämtade hem henne två veckor innan beräknad valpning, då hennes ägare var säker på att hon var dräktig. Tyvärr visade det sig att Sushi inte hade några valpar och i samma veva blev hennes ägare allvarligt sjuk. Innan Sushis ägare blev sjuk så hade hon dock sagt att om det inte blev några valpar så fick jag prova en gång till, så jag gjorde det på nästa löp och då blev det tre valpar. Sorgligt nog dog Sushis ägare när valparna var ett par månader gamla, så Sushi var nu min hund.

När valparna flyttat så fick Sushi flytta till mina svärföräldrar, där hon blev en högt älskad hund på alla sätt.

Tidigt på morgonen 12 oktober 2014 så blev Sushi hastigt sjuk och dog hemma hos mina svärföräldrar. Vi vet inte vad hon dog av, men det gick ganska snabbt. Jag är säker på att Sushis tidigare ägare Birgitha är glad att ha fått återförenats med sin älskade Sushi. Enligt henne (och även mina svärföräldrar) så var Sushi världens mest perfekta hund!

Dag två på utställningsfonten och denna dag hade jag bara anmält Gaia. Domare var Natalja Skallin, en domare som jag på förhand visste ville ha sunda chowar och som jag under dagen märkte också ville ha kvadratiska hundar.
Gaia hade idag konkurrens av två andra tikar i unghundsklassen och visade som vanligt upp sig strålande! Liksom igår blev det ett excellent och i konkurrensen blev hon tvåa. Tyvärr inget CK idag heller och anledningen var självklart att domaren tyckte att Gaia var lite lång.
Dagens kritik blev:
Almost 2. Good size and bone. Quite long in body. Correct head. Well set ears. Dark eyes. Strong neck. Topline dipped in back. Correct tailset. Well sprung ribs. Good shoulders. Typical angulation behind. Balanced side movement. Very good temperament.
Excellent 2

Nu blir det inga fler utställningar för i år och förhoppningsvis ska Gaia hinna få en valpkull innan vi syns i ringarna igen nästa år. Då kommer vi vara på jakt efter det tredje certet för utställningschampionatet!

För första gången på många år så anmälde jag till SSUKs utställning som brukar vara samtidigt som stora Sundsvallsutställningen. Vanligen brukar jag ju jobba som ringsekreterare den dagen jag inte ställer på kennelklubben, men i år hade jag inte fått någon förfrågan om att jobba, så jag anmälde Öhman och Gaia. När jag väl anmält så fick jag dock förfrågan om att jobba, men då tackade jag nej.

Detta var första gången jag ställde ut Öhman sedan han morrade åt domaren i Österbybruk i maj. Lite nervös var jag, men Öhman visade sig faktiskt riktigt bra. Han gick nästan hela tiden på löst koppel i ringen och var jättesugen på godiset jag hade i fickan.
Tyvärr var dock domaren inte speciellt imponerad över min svarta kille…
Detta är kritiken som Öhman fick:
Kraftigt byggd. Lite kort hals. Huvud och stop önskas mer markerat. Lite lösa läppar. Tillbakaansatta öron. Lite stora ögon. Fria rörelser. Utmärkt temperament.
Very Good 3

Öhman är utställd tre gånger i år och har fått Very Good alla gångerna. Då han dessutom är en ganska besvärlig hund att visa (han drar i kopplet och har svårt att lyssna) så lägger vi utställningsplanerna på hyllan för honom nu. Kanske tar jag ut honom igen om några år när han lugnat ner sig lite…

Gaia var en av två tikar i unghundsklassen. Sist jag ställde ut henne så höll hon på att fälla ur all päls och även om hon ännu inte fått tillbaka allt, så är den nya pälsen på väg i alla fall.

Gaia var på showhumör och valde att vara fokuserad även i rörelse, något hon absolut inte var förra gången jag ställde ut henne…
I stående så vet hon alltid precis vad hon ska göra, men vi är inte helt överens om exakt hur långt bak och hur brett isär bakbenen egentligen ska vara placerade…
Hellre en hund som överdriver showandet lite än en hund som står och ser ut som en säck potatis!
Domaren verkade i alla fall gilla vad han såg, för det mesta i Gaias kritik var positivt.
Gaias kritik:
Kraftig tik. Något lång. Utmärkt huvud. Korrekt bett. Välburna öron. Välformade ögon. Bra hals och överlinje. Tillräckliga vinklar. Något hastrång i rörelse.
Excellent 2

Gällande att hon är hastrång i rörelse så kompenserar hon ju verkligen för det i stående…

På årets upplaga av utställningen i Svenstavik var det bara 4 chowar anmälda (å andra sidan var det bara 9 anmälda till tredagars i Jönköping samma helg) och endast tre ställdes ut, då en juniortik mitt i pälsbytet lämnats hemma.

Domare var norske Frank Christiansen och han var ingen domare som strödde CK omkring sig. Först var det de två öppen klasshanarna som skulle bedömas och jag hade fått äran att visa en en dem, den ljust cremefärgade långhårshanen Nellwood’s Heavy, även kallad Burre. Det visade sig att Burre kunde tänka sig att göra i stort sett vad som helst för en köttbulle, så det var en fröjd att visa honom när han på löst koppel dansade runt i ringen bredvid mig och även ställde upp sig jättefint på löst koppel.

Burre fick Excellent och vann sedan klassen, men då domaren tyckte att han var lite för urfälld så stannade det där. Det blev alltså ingen hane som gick vidare.

Så var det dags för Gaia som var ensam tik och sista chowen för dagen. Jag hade egentligen inga höga förhoppningar, men domaren visade sig vara imponerad av min englandstös. Det blev Excellent med CK, vilket innebar att vi alltså fick cert och även Bäst i Rasen!!!!

Följande är vad domaren tyckte om Gaia:
Lagom stor. Kunde vara lite högre på benen. Utmärkt huvud. Bra överlinje. Lite lång i länden. Solid benstomme med bra vinklar. Utmärkta rörelser. Prima temperament.
Excellent 1, CK, 1-btkl, cert, BIR

En ganska typisk Gaia-uppställning… Hon verkar tycka att det är läckert med bakbenen placerade så långt bakom kroppen som möjligt… Kanske ska tillägga att jag aldrig flyttar några ben på Gaia, utan hon får alltid ställa sig själv… det sägs att hunden alltid ställer sig naturligt då…

Efter att mest ha ställt ut aktiva Öhman de sista gångerna så var det skönt att få ställa ut en hund som inte ska dra fram till alla hundar som kommer inom synhåll, inte ska hoppa på alla människor och som inte drar som en stolle i ringen… Denna hund var Pärlan.

Domare var Lydia Erhart, en holländsk allround-domare som inte dömt chow chow speciellt mycket alls tidigare. Hon verkade lite osäker på hur hon skulle hantera våra chowar och började med att gå rakt på hundarna och lägga en hand uppe på deras huvuden, vilket inte uppskattades av flera chowar. Pärlan gick sist i rasen och då hade domaren ändrat taktik och smög sig på Pärlan, vilket den annars stabila Pärlan tyckte kändes en aning märkligt, så hon tog ett steg åt sidan från domaren…

Som jag nästan väntat så var Pärlan inte den typ av chow chow som domaren gillade, så jag får vara glad åt det Excellent som vi ändå fick. Något CK blev det inte.

Detta är kritiken Pärlan fick:
6,5 year. Heavily wrinkled short haired. Good head. Wet eyes. Strong dentition. Rather straight in front. Good bone. Excellent ribcage. Sufficient rear angulation. Good coat and tail. Moving with drive but rather close behind. Sometimes audible breathing.
Excellent 2 i championklass

… eller som man trott ens i sin vildaste fantasi…

24 maj var en stekhet dag på utställningsplatsen i Österbybruk. Jag hade anmält Öhman dit och var glad över att han inte är speciellt värmekänslig. Under de senaste 1-2 veckorna så hade vi konstant haft höglöpande tikar hemma, då de avlöst varandra och Öhman hade inte ätit på flera dagar pga detta. Han verkade dock vara vid gott mod på utställningsplatsen, även om han kanske var lite ovanligt “på” mot andra hundar. Nåväl, det var ju bara att hålla i kopplet så han inte kunde ställa till med något.

Det blev vår tur i ringen och Öhman var som vanligt full av energi, trots värmen. Domaren började med att hälsa på båda hundarna i ringen och Öhman mötte som vanligt upp med en glad och intresserad inställning. Han är ju min labradorchow, som älskar alla människor. Så blev det vår tur för bedömning och domaren kom fram för att gå igenom Öhman. Då inträffar det jag aldrig ens hade kunnat tro var möjligt… Öhman möter upp domaren, glatt och intresserat men morrar plötsligt. Domaren stannade förskräckt upp, men hennes reaktion var ändå ingenting jämfört med vad som hände inom mig. Ingenting annat i Öhmans sätt indikerar att han har några onda avsikter, så domaren hämtar sig och kan gå igenom Öhman. Jag kände paniken inom mig, var det den här glada och sociala hunden som skulle ge mig min första fula “rapporteringskod A” i prislistan? Domaren kom fram en andra gång och nu var det gamla vanliga Öhman hon mötte. Tredje gången domaren kom fram mötte Öhman upp glatt, men nu märkte man att han nog inte riktigt visste vad han höll på med. Han såg ut att inte veta om han skulle försöka para domaren eller hälsa på henne, så resultatet blev ett snabbt försök att fånga in domarens ben och ett morrande… Jag var nu ganska säker på att Öhman skulle bli diskvalificerad och ville bara ut ur ringen. När ringsekreteraren visade upp ett blått Very Good, så hade jag kunnat kyssa domaren av ren lättnad!! Hur tamt det än verkade och lät så var jag bara tvungen att förklara för domaren att jag faktiskt inte kände igen min egen hund och att jag var väldigt tacksam för det blå kortet!!

Här är kritiken:
3-årig hane. Mycket god storlek. Väl utfyllt nosparti. Mörka sunda ögon. Välburna öron. Bra benstomme. Plan rygg. Aningen kort hals. Tillräckligt vinklad bak. Rör sig lätt och sunt. Utmärkta proportioner hals/längd. Lite irriterad idag, kanske värmen.
Very Good 2

Det här är Gaias mamma Gita, Gaias syster Nina och hennes uppfödare Keith Fogwill. De bor alla i Peacehaven, utanför Brighton på Englands sydkust.