Gurkans kennelblogg

Vi har tillbringat tre mycket leriga och blöta dagar i Högbo Bruk, utanför Sandviken med anledning av Högbo International Dogshow. Under hela fredagen så var det ihållande regn, vilket gjorde att jag inte tog fram kameran. Bilden ovan visar lite av hur stora delar av utställningsområdet såg ut dagen efter en heldag med regn och tusentals hundar och människor som trampar omkring på de vattensjuka gräsmattorna… Då mina skor hade blivit genomblöta dagen innan och inte torkat till nästa dag, så hade jag klätt in fötterna i bajspåsar innan jag tog på mig skorna. Ett fiffigt sätt att slippa bli blöt om fötterna…

På fredagen var det 24 chow chow anmälda för svenske domaren Per Svarstad. Kryddan var ensam veteran och fick Excellent med CK samt blev då bästa veteran i rasen. Ingen bästa tik-placering denna dag. Så här löd kritiken:

Bra storlek. Feminint huvud. Fina öron. Bra uttryck. Bra hals och rygg. Fint buren svans. Utmärkt bröstparti. Bra kropp. Kraftiga ben. Bra tassar. Bra vinklar. Utmärkt päls. Pigg och alert för sin ålder.

På lördagen var det danska Gunnar Nymann som dömde och det var 20 chow chow anmälda. På bilden går domaren igenom Kryddan, medan han dikterar kritiken.

10,5 år. Dejligt uttryck. Kunde vara bredare i skallen. Bra stop. Bra hals. Fint förbröst. Kunde vara en tanke kortare i länden. Välansatt svans. Välvälvd bröstkorg. Fina sidorörelser, trång bak, ok fram.

För detta blev det Excellent med CK, bästa veteran i rasen samt bästa tik-4.

På söndagen var det åter 20 anmälda chow chow och dömde gjorde svenske domaren Kenneth Edh. Här kontrollerar Kenneth Kryddans bett och tänder. Som vanligt stod Kryddan som ett ljus medan domaren gick igenom henne. Det är så härligt att ställa ut en hund som vet exakt hur man uppför sig i utställningsringen och som dessutom showade under alla tre dagarna!

Kryddan ställer sig alltid rätt och hade inget emot det dåliga vädret alls. Hon visade gärna upp sig.

Kritiken denna dag blev:

10,5 år i utmärkt kondition. Fräscha tänder. Feminint huvud som kunde ha lite bredare skalle. Sunda mörka ögon. Fina öron. Vacker hals och rygglinje. Bra svans. Välkroppad med bra stomme och bredd fram. Fin päls för varianten. Rör sig med typisk resning, men ändå rastypiskt och sunt.

För detta så blev det Excellent, CK, bästa veteran i rasen samt bästa tik-3!

På väg in i veteran-BISet…

Tyvärr blev vi inte utplockade någon av dagarna, även om jag på bilden förväntansfullt tittar om domaren tänker peka på oss…

För två veckor sedan var jag till veterinär med Greta eftersom hon drack och kissade mer än normalt. Hon hade även tappat i vikt och var risig i pälsen. Prover togs och senare på dagen fick jag veta att hon hade hög sockerhalt i blod och urin, så diagnosen var diabetes.

Detta var naturligtvis jättejobbigt att höra och veterinären gav oss några dagar att tänka igenom detta. Valet stod mellan att behandla Greta med insulin resten av livet eller låta henne somna in.

Det första jag gjorde samma dag var att köpa hem Klass köttkross, då jag kände att jag absolut inte ville ge henne mat med kolhydrater i. Vi bestämde oss i samma veva för att ge Greta en chans, för hon är ju så ung och hon mådde ju ändå inte speciellt dåligt.
Då köttkross inte är något fullfoder så började jag fundera på om jag skulle introducera BARF (bone and raw food) på Greta, då detta är en helt kolhydratfri kost som är naturlig för hundar. I BARF ingår förvisso lite grönsaker, men då det råder delade meningar om hundars behov av kolhydrater, så valde jag att skippa detta. Istället blev hennes kost nu en blandning av Klass köttkross, råa lammrevben, rått lammhjärta och råa kycklingvingar. Redan på några dagar märkte jag skillnad, då Gretas drickande och kissande gick ner till en mer normal nivå. Jag märkte även att pälsen började växa, även om det gick sakta.
Jag ringde veterinären och sa att jag vill behandla Greta och så berättade jag om framstegen den förändrade kosten gjort.

I behandling av diabetes hos tikar så är kastrering alltid nödvändigt. Progesteronet är insulinhämmande, så genom att kastrera tiken så slipper man ett påslag att detta hormon och chansen finns att man kanske slipper ge tiken insulin.

Idag kastrerades Greta. Vid invägningen så såg jag till min glädje att hon gått upp nästan ett kilo sedan vi var där sist för två veckor sedan. Nya blodsockerprover togs också och även om hon fortfarande har ett något högt värde, så är det betydligt lägre än för två veckor sedan. Den kolhydratfria kosten har alltså varit så bra som jag tyckt mig märka, vilket känns jättebra!
Kastreringen gick utmärkt och veterinärens och min förhoppning är att Greta ska slippa insulin. Så länge hon mår bra och de blodsockerprover som kommer att tas framöver ser bra ut (inte drar iväg uppåt), så behöver vi inte oroa oss.

Hanen ur vår sista kull, Gurkans Full Rulle “Mao” har varit på sin första officiella utställning i Finland. Han visades av Mandi, som är dotter till ägaren Leena Blomqvist och dömde gjorde svensk-serbiska domaren Zorica Salijevic.

Maos kritik lyder:
Korrekt huvud, bra pigment. Korrekt nacke. Önskar starkare överlinje. Bra utvecklat förbröst. Korrekt bröstdjup. Önskar starkare armbågar och vinklar. Bra temperament.

Resultatet blev Very Good och så vann han öppen klassen över en annan hane.

Grattis till ägare Leena Blomqvist och lycka till på kommande utställningar!!

Idag fick Russin sluta sina dagar. I söndags blev hon hastigt dålig och även om hon blev något bättre igår, så märktes det att hon nu hade levt klart sitt liv och inte ville vara med längre. Troligen hade hon fått en mindre stroke.

Russin kom till mig som en vild och levandsglad 8 veckors valp. Hon charmade alla med sin positiva inställning. Min gamla chow Gurkan tyckte för all del att Russin var pest, men de kom överens i alla fall och sista kvällen Gurkan var i livet så höll sig Russin nära henne hela tiden, som om hon visste att Gurkan snart skulle lämna oss.

Russin fick en valpkull i sitt liv och trots flertalet försök efter det så blev hon aldrig dräktig igen. Jag var dock lycklig över att ha hennes dotter som kom att bli en viktig avelstik för mig. Russin var en bra lektant när vi hade valpar och hon både älskade och tuktade de små.

På bilden sitter Russin längst till vänster och har sina söner Leo och Hobbe bredvid sig.

Russin ställdes ut lite, men som ung så låg hennes tunna benstomme henne i fatet. Det blev två cert, men det tredje lyckades hon aldrig ta. När hon blev äldre så hade hon grovnat en aning i benstommen och som veteran imponerade hon i regel på domarna med sin typ och konstruktion. Att hon dessutom tyckte det var roligt i utställningsringen var ju ingen nackdel.

På Chow Chow Ringens officiella utställning 2009 så blev Russin BIS-veteran, 12,5 år gammal.

Russins sista officiella utställning blev i Vännäs 2009 då hon 12,5 år gammal blev bästa tik-2 och bästa veteran i rasen.

Vi kommer att sakna vår härliga Russin, men är samtidigt så glada över att ha fått ha henne med oss i så många år. Bortsett från en pyometra vid 5 års ålder och en juvertumör som opereades bort vid 9 års ålder, så har hon alltid varit en mycket frisk hund.

Den sista bilden som togs på Russin, två dagar innan hon togs bort. Här hade hon ännu inte blivit dålig. Även om det gick fort på slutet så är det ju sådant man får räkna med kan hända med en hund i den här åldern.

Vi har nu Russins barnbarn, barnbarns barn, barnbarns barnbarn samt barnbarns barnbarns barn här hemma, så om inte annat så lever hon vidare genom dem.

Vi har fått en ny medlem i familjen och det är svarte korthårshanen Öhman. Han heter egentligen Imperial Dreams of Black Knights och är född i Sverige av en amerikansk uppfödare och med en nästan helt amerikansk stamtavla.

Öhman ägs egentligen av Hans Jörgen Madsen, mest känd som Dansken, men då sviktande hälsa gjort det omöjligt för honom att ha kvar hunden, så bor nu Öhman hos oss och delägs mellan oss och Dansken.

Öhman är en glad och positiv juniorhane på snart 10 månader som nästan svimmade av lycka när hans nya hem visade sig innehålla inte mindre än sex tikar!! Hormonerna sprutade nästan ur öronen på honom när han först träffade dem, men redan ett dygn senare så har han lugnat ner sig en hel del, till både vår och tikarnas belåtenhet. Han har även funnit en lekkamrat i vår mops Hekla och de två har verkligen roligt tillsammans.

Tanken är att vi ska ställa ut Öhman i höst, men tills dess så får all tid gå åt till att lära känna honom och bara njuta av sommaren.

Söndagen 3 juni hade Chow Chow Ringen sin årliga officiella utställning och denna gång hölls den i Norrköping. Domare var Chris Clucas från Storbritannien. Jag hade anmält tre tikar och först ut var Hedvig i öppen klass.

Då Hedvig inte är utställd så mycket och dessutom kan backa för främmande människor så valde jag att få henne bedömd på bord. Många chowar föredrar att ha främmande människor i ögonhöjd. Hedvig stod som en staty på bordet och lät domaren gå igenom henne utan minsta problem.

Även på marken visade Hedvig upp sig strålande! Med tanke på att hon för bara ett knappt halvår sedan opererade knät, så var det verkligen jätteroligt att domaren tyckte om hennes fria och rastypiska rörelser.
Resultatet för Hedvig blev att hon vann öppenklassen och fick CK (certifikatkvalitet) och i en jättestor bästa tik-klass blev hon trea och fick reserv-cert!

Kritiken från domaren löd:
2,5 years fawn smooth of nice type. Strong head but still remains feminine. Eyes clean and dry. Lovely pigmentation. Really good fore front. Plush coat of correct texture. Tailset good and holds tail tight to her back. Strong hindquarters. Moved very well, very freemoving.

Pärlan gick i championklass tillsammans med fem andra tikar. Hon fick CK men placerade sig tyvärr inte.
Här är hennes kritik:
4 year old shaded red smooth. Maybe a little coarse in head but still feminine. Well knit frame. Extremely short coupled. Good tailset and carrige. Moved very well. Worthy champion.

I veteranklass tävlade Kryddan tillsammans med en till korthårig championtik. Kryddan var för en gångs skull på showhumör och visade upp sig jättebra i ringen. Förmodligen var det kalla vädret en bidragande orsak till det goda humöret! Köttbullen i min hand var nog inte heller helt betydelselös…
Kritiken löd:
Shaded red smooth bitch. Over 10 years of age, shown in excellent condition. Coat of correct texture. Very feminine. Lovely front, straight front legs. Head carried well above level topline. Good tailset. Strong in the rear. Moved very well. Owner should be proud to present this bitch in so good condition for her age.

Kryddans resultat blev Bästa veteran med CK.

Helgen kan summeras som mycket kall, blåsig och jättetrevlig!!

Idag har Hedvig varit på återbesök hos veterinären efter knäoperationen i januari. Först tittade veterinären på Hedvig i rörelse och hon rörde sig så bra att veterinären först inte kom ihåg vilket ben som var opererat.

Muskulaturen är lika på båda benen, vilket är bra. Det knastrar lite när man böjer på båda knäna och det är ju för att hon har artros, så det var ju inget oväntat.

Röntgen visade på att det opererade knät har läkt ihop precis som det skall. Veterinären visade även en bild som togs precis efter operationen, så man kunde jämföra med hur det såg ut idag. Märkligt nog, men mycket positivt var att en del artros som fanns på röntgenbilden från operationsdagen faktiskt hade försvunnit på dagens bild.

Hedvig är nu helt friskförklarad på det opererade knät, men då hon har artros på det andra knät så kan korsbandet där gå sönder i framtiden, så det kan bli operation även där, men det hoppas vi dröjer.

Hedvig är i alla fall fullt rörlig och springer och leker utan problem.

Idag gjorde Hekla sin officiella debut på VNKKs utställning i Sundsvall. Det gick både bra och mindre bra, men jag är inte alls missnöjd.

Hekla är en riktigt fin liten mopstik, men hennes svaghet rent utseendemässigt är färgen… hon kunde absolut vara svartare! Nu bekymrar inte detta mig så mycket, då jag personligen tycker att saker som rastyp, balans och konstruktion är viktigare än färg (hellre en korrekt konstruerad hund av utmärkt rastyp med dålig färg, än en korrekt färgad hund som inte har så mycket mer…).

Hekla kunde alltså vara svartare, men ljuset inne i Nordichallen lockade fram oanade bruna toner i hennes päls, så hon såg nästan skrattretande brun ut… Självklart kunde inte domaren undgå att verkligen lägga märke till detta, även om han verkade tycka väldigt bra om henne i övrigt. Resultatet blev Very Good.

Kvällen innan utställningen intog Hekla denna plats, i utställningsväskan, för att verkligen vara säker på att inte glömmas hemma…

Slutligen… tänk vad fin den här bilden varit om Hekla orkat hålla svansen på ryggen…