För två veckor sedan var jag till veterinär med Greta eftersom hon drack och kissade mer än normalt. Hon hade även tappat i vikt och var risig i pälsen. Prover togs och senare på dagen fick jag veta att hon hade hög sockerhalt i blod och urin, så diagnosen var diabetes.

Detta var naturligtvis jättejobbigt att höra och veterinären gav oss några dagar att tänka igenom detta. Valet stod mellan att behandla Greta med insulin resten av livet eller låta henne somna in.

Det första jag gjorde samma dag var att köpa hem Klass köttkross, då jag kände att jag absolut inte ville ge henne mat med kolhydrater i. Vi bestämde oss i samma veva för att ge Greta en chans, för hon är ju så ung och hon mådde ju ändå inte speciellt dåligt.
Då köttkross inte är något fullfoder så började jag fundera på om jag skulle introducera BARF (bone and raw food) på Greta, då detta är en helt kolhydratfri kost som är naturlig för hundar. I BARF ingår förvisso lite grönsaker, men då det råder delade meningar om hundars behov av kolhydrater, så valde jag att skippa detta. Istället blev hennes kost nu en blandning av Klass köttkross, råa lammrevben, rått lammhjärta och råa kycklingvingar. Redan på några dagar märkte jag skillnad, då Gretas drickande och kissande gick ner till en mer normal nivå. Jag märkte även att pälsen började växa, även om det gick sakta.
Jag ringde veterinären och sa att jag vill behandla Greta och så berättade jag om framstegen den förändrade kosten gjort.

I behandling av diabetes hos tikar så är kastrering alltid nödvändigt. Progesteronet är insulinhämmande, så genom att kastrera tiken så slipper man ett påslag att detta hormon och chansen finns att man kanske slipper ge tiken insulin.

Idag kastrerades Greta. Vid invägningen så såg jag till min glädje att hon gått upp nästan ett kilo sedan vi var där sist för två veckor sedan. Nya blodsockerprover togs också och även om hon fortfarande har ett något högt värde, så är det betydligt lägre än för två veckor sedan. Den kolhydratfria kosten har alltså varit så bra som jag tyckt mig märka, vilket känns jättebra!
Kastreringen gick utmärkt och veterinärens och min förhoppning är att Greta ska slippa insulin. Så länge hon mår bra och de blodsockerprover som kommer att tas framöver ser bra ut (inte drar iväg uppåt), så behöver vi inte oroa oss.