Gurkans kennelblogg

Årets första officiella utställning för oss blev den nationella i Västerås 27 april 2024. Jag hade anmält både Xilla och Pinglan, då båda var i utmärkt pälskondition.

Boende hade bokats in på Scandic i Västerås och som vanligt så var det inga problem att ha hund med sig. Hund fick vara med i baren, så vi satt där en stund innan middag och tittade på andra gäster med och utan hund som kom och gick. Pinglan ville gärna hälsa på alla som gick förbi, medan Xilla, som är en van hotellhund, sträckte ut sig rejält och sov gott helt utan att störas av förbipasserande. Vid några tillfällen fick jag dra in henne mot mig för att folk inte skulle behöva kliva över henne och hon lyfte inte ens ett ögonlock när jag gjorde det. Då restaurangen var fullbokad av ett stort gäng barn med familjer, så fick vi andra gäster vänta på att äta. Trodde jag, men just jag fick faktiskt äta den tid jag hade uppgivit vid incheckningen. Jag valde att sitta kvar i baren, så kunde hundarna få vara med och slapp sättas ut i bilen.

Lördag morgon kom och ett ymnigt snöfall lämnade marken vit och ett tunt slasklager på vägen, men då jag hade vinterdäcken på så var det inga problem att köra till Rocklunda där utställningen var. Jag var där tidigt och tänkte att det skulle belönas med en parkeringsplats någorlunda nära ingången, men så var det inte. Jag blev anvisad att ställa mig vid yttre kanten av en kortsida av hallen och sedan fick jag vandra i snögloppet till motsatta hörn av hallen för att komma in.

Domaren var från Irland och för oss chowfolk en ny bekantskap. Hela 17 chowar hade anmälts, varav 15 kom till start. Av mina så var Pinglan först ut i tikarnas öppen klass där hon skulle tävla mot en annan svart långhårstik. Pinglan var, som vanligt, glad och positiv och visade upp sig strålande. I tävlan mot den andra tiken så vann hon faktiskt och fick även CK. Xilla var ensam i veteranklassen och visade sig med stor värdighet (lite hennes signum), även om hon kanske hade kunnat vara lite mer med … Hon fick sitt CK, så nu hade jag två tikar som skulle tävla i bästa tikklassen. Tack och lov hade jag på förhand gjort upp om att Lotta skulle hjälpa mig vid behov, då hon inte hade någon tik. Hon fick ta Pinglan och jag tog Xilla. Det var fem tikar i bästa tikklassen och efter ett varv runt så vinkade domaren upp Xilla till att gå först. Pinglan såg ut att hamna på femte plats (och utanför placering), men gick riktigt bra med Lotta (detta var första gången någon annan än jag visade Pinglan). Ett varv till och ungtiken vinkades upp före Xilla och Pinglan fick gå ett snäpp framåt, så hon hamnade på fjärde plats. Domaren var nöjd med placeringen. Xilla blev 2-btkl och Pinglan 4-btkl med reserv-cert.

Då Xilla hade blivit bästa veteran så skulle hon vara med i veteranfinalen, så vi blev kvar. Jag fördrev några trevliga timmar med chowprat, då hela fyra chowar med lika många ägare hade gått vidare till olika finaler på eftermiddagen. Som vanligt var det många veteraner i finalen och som vanligt så träffade man på folk man känner i uppsamlingsringen. Xilla var nog ganska trött nu, men visade upp sig fint ändå. Tyvärr var hon inte domarens cup of tea, så vi blev snabbt bortgallrad när domaren i stora ringen plockade ut ett gäng som han ville titta närmare på.

Även jag var ganska trött, men det gick bra att köra de dryga fyra timmarna hem. Vädret var bra och väglaget torr asfalt. Jag sov gott den natten.

Och så Xilla:

Inför årets sista utställning, Stockholm Hundmässa 9 december, så hade Xilla valt att klä av sig. Riktigt dålig tajming för detta, då hon faktiskt hade chans att sluta året som Årets vinstrikaste chow chow. Ja, det förutsatte naturligtvis att hon skulle få ihop tillräckligt med poäng, men då det var så många chowar anmälda, så skulle det räcka med en placering i bästa tikklass.

Det var två tikar i veteranklass och även om Xilla fick en jättefin kritik av domaren och dessutom fick CK, så blev det svårt för en pälsfattig Xilla-hund att stå sig mot en mycket välpälsad tik. Xilla blev tvåa. I bästa tikklass var det betydligt fler än de fyra som skulle placeras och Xilla var en av de som tackades av. Tråkigt, javisst, men har man ingen päls så blir det svårt att konkurrera med hundar som visas i betydligt bättre pälskondition. Nedan är ett foto på hur Xilla såg ut.

Nu fick ju Xilla ändå CK vilket betydde att hon skulle få några poäng från utställningen i alla fall. När Chow Chow Ringens årsbästalistor räknats ihop och en slutlig lista publicerades igår, så kunde jag glädjas åt att Xilla hamnat på en delad andraplats på tiklistan, delad tredjeplats på Årets Chow Chow-lista och så toppade hon Årets Korthårslista med råge! Detta var sjätte gången hon blivit Årets Korthår – 2015-2019 och nu 2023. Åren 2020 och 2021 räknades ju inga listor eftersom utställningsverksamheten i princip låg nere pga pandemin. När utställningarna sedan kom igång 2022, så var det inte Xilla som toppade korthårslistan, utan hennes kennelkompis Gaia!

Peggy finns också med på listorna, men då hon bara har ett resultat, så hamnar hon längre ned.

Söndagen 8 oktober så var det dags för utställning igen och denna gång hade jag anmält Peggy och Xilla. Domare var ett okänt finskt namn, Mari Pajaskoski. Som vanligt var det betydligt fler tikar än hanar anmälda och att denna domare hade helt klart för sig vad denne ville ha visade sig när ingen av de två championhanarna fick CK.

Peggy gick i öppen klass och hon visade sig som vanligt jättefint. Domaren gillade de sunda mörka ögonen och de sunda rörelserna, även om denne kanske inte tyckte att rörelserna var helt rastypiska. Peggy fick ett Very Good, vilket även den andra öppentiken fick. I konkurrensen blev Peggy tvåa.

Xilla var ensam i veteranklass och visade sig som vanligt helt felfritt. Domaren gillade henne och det blev Excellent, CK, V-CACIB och till slut andra bästa tik. I veteranfinalen kändes domaren ganska ointresserad, då han inte tittade på rörelserna alls under förhandsgraskningen. Faktum är att han bara stannade och tittade ett par sekunder på Xilla innan han gick vidare. Det var därför inte alls otippat att Xilla inte var en av de han valde att plocka ut inne i finalringen. Fast, vad gör det när jag vet att jag har världens vackraste och bästa Xilla!!

Xilla tycker verkligen om att åka på utställning och njuter av uppmärksamheten hon får. Med rastypisk värdighet låter hon de som vill hälsa på henne och hon hoppas gärna på att få en godisbit.

Detta var Xillas fjärde utställning för i år och då det gått väldigt bra för henne så innebär detta att hon nu ligger högt på Årets Chow Chow-lista. Då man där räknar de fem bästa resultaten, så har hon plats för ett resultat till och min förhoppning är att det kommer gå bra i Stockholm i december. Att hon tar hem Årets Korthår är klart, men frågan är vilken placering hon får på Årets Chow Chow-lista.

Jag hade anmält Xilla till veteranklass i Märsta 22 juli och Västerås 23 juli. Då jag skulle vara med på MopsOrdens styrelsemöte i Västerås på lördagen, så bodde jag på Plaza i Västerås. Xilla och jag hade ett stort dubbelrum och hon trivdes så bra där att jag utan vidare kunde lämna henne på rummet för att äta i restaurangen. Hon är, kort sagt, en helt fantastisk hund att ha med sig på sådana här resor!

Lördagens utställning var på STOXA utanför Märsta. Arlanda ligger bara en liten bit bort, så hela dagen hade vi flygplan som passerade över, men efter ett tag så blev det bara en del av bakgrundsbruset.

Det hade blivit domarbyte på denna utställning till norske Per Kr Andersen. Jag var väldigt förväntansfull över detta, då han en gång tidigare hade dömt Xilla – 2019 i Rovaniemi då han satte fram henne till gruppvinnare. Skulle han fortfarande gilla henne och hur skulle hon stå sig i konkurrensen i rasen? Det var 12 chowar anmälda, så inget var givet! Det visade sig att han fortfarande tyckte om Xilla och i tävlan om BIR/BIM så vann hon över en långhårig championhane (Ch Chowhill’s Glittering Nugget som ägs av Monika Karlsson).

Nu skulle vi få tävla i två finaler – bästa veteran och i gruppen. Vid förhandsgranskningen för veteranfinalen var det en engelsk domare som inte vågade titta på tänderna på Xilla, så han bad mig visa hennes tänder och munpigment (han tittade själv på de andra hundarna). Jag förstod redan där att vi knappast skulle ha något att hämta i veteranfinalen, då han uppenbarligen inte var speciellt insatt i chow chow. Helt riktigt så blev vi inte utplockad, men å andra sidan så kan man inte räkna med det oavsett vem som dömer, då det alltid är väldigt många fina veteraner som tävlar i dessa finaler. Det är trots alltid bara fyra som placeras.

I gruppen var det danske Gunnar Nymann som dömde och han blev glad över att se en korthårig chow chow. Han hade inga problem med att gå igenom Xilla och det kändes som att vi kanske kunde få bli utplockade. Sex hundar plockades ut för vidare bedömning och Xilla var en av dem! Även om hon inte skulle få en placering så hade hon ju hamnat bland de sex bästa. Fyran och trean placerades och då säger ägaren till den eurasier som stod framför mig: “Ja, nu blir det etta eller tvåa”. Jag tittade förvirrat upp och insåg att det vara var vi två kvar. Jag hade missat att två redan tackats av.

Ett varv till och Xilla fick den blå placeringsrosetten för tvåa i gruppen!! Helt otroligt! Hennes andra raka BIG-2 denna sommar! Fjärde totalt!

Efter utställningen körde jag de 11 milen tillbaka till Västerås för att vara med på styrelsemöte och sedan middag. Xilla var nöjd med att vara kvar på rummet och sova, medan jag umgicks med trevliga människor. Efter att vi alla hade rastat våra hundar (Xilla kände sig hemma bland alla mopsar) så satt vi i lobbybaren en stund och jag passade på att fira dagens framgångar med ett glas champagne.

Nästa dag var det utställning i Västerås och denna dag var det Phil Thompson från Australien som dömde. Han visade sig vara en mycket trevlig man, både mot hundar och människor. Även denna dag blev Xilla bästa tik och nu skulle hon tävla mot Evas hane Evan om BIR och BIM. Otroligt nog räckte även denna domare över den rödgula rosetten till mig och Xilla. Bäst i Rasen igen!!!

Här är en videofilm på tävlan om BIR och BIM.

En finsk utställare fotade mig och Eva med hundarna tillsammans med domaren, men sedan blev det problem, då hon inte kunde få över bilderna från sin telefon till oss (senare lyckades hon skicka bilder och film via epost till Eva). När det blev en liten paus i ringen så frågade jag och Eva domaren om han kunde tänka sig att vara med på BIR/BIM-foto igen, denna gång med min mobiltelefon i handen på en av ringsekreterarna. Han ställde leende upp igen. I all hast så kunde jag inte hitta Xillas utställningskoppel – en guldfärgad snakekedja på ett lite längre tunt nylonkoppel, så jag fick ta Peggys svarta kedja som låg i utställningsväskan.

Märkligt ändå, för var hade Xillas utställningskoppel tagit vägen? Jag letade i gräset inne i tältet och utanför. Jag tittade inne i buren hos Xilla. Ingenstans fanns det. Jaha, någon måste ju ha hittat det och tagit det. När jag inför finalerna hade packat ihop allt och skulle gå till finalringen, så tittade jag en sista gång i gräset, men inget koppel fanns där.

Även denna dag hade vi två finaler att vara med i. Liksom dagen innan så gick veteranfinalen före grupp 5. I uppsamlingsringen kom några enstaka små regndroppar, men inget oroande. Domare var Rony Doedijns från Nederländerna och jag försökte avgöra om han gillade Xilla under förhandsgranskningen, men han visade inte med en min om han tyckte om henne eller ej.

När vi sprang in i finalringen så övergick droppandet i ett riktigt regn och det ökade. Jag kände att jag gjort detta en gång tidigare – i Rovaniemi 2019 så var det rena monsunregnet i finalerna – och då fick det ju väldigt bra för Xilla. Domaren började plocka ut de hundar som han ville titta närmare på och till min lycka så ville han se mer av Xilla! Xilla blundade för att slippa få regn i ögonen, men visade ändå upp sig jättefint. Det belönades hon för med att bli BIS-2 Veteran!!!

I gruppen blev det dock ingen placering denna dag, men vad gör det när det gått så himla bra hela helgen! Dyblöt, glad och nöjd så kunde vi gå tillbaka till bilen, där jag kunde byta om till torra skor (det plaskade om de jag hade på mig) innan den långa resan hem kunde ta vid.

Hur var det med utställningskopplet då? Jo, det låg i en påse i bilen. Jag hade alltså inte ens använt det sedan dagen innan, då jag hade stoppat ner det i påsen efter finaltävlingarna. Man blir tydligen förvirrad av allt glädjerus när man vinner!

Kritiken från Märsta 22 juli 2023 (Domare: Per Kr Andersen)
Utmärkt typ storlek och proportioner. Mycket bra huvud. Korrekt bett. Välansatta ögon och öron. Utmärkt hals, överlinje och kropp. Korrekta vinklar. Rör sig mycket bra. Flott päls. Utmärkt temperament.

Kritiken från Västerås 23 juli 2023 (Domare: Phil Thompson)
Lovely head with gentle expression. A kind eye. Neck into shoulders is strong. Chest is deep. Topline is good. Good tailset. Coat is thick and in good condition. Out and back excellent. Sidegait is strong and rhythmical and typical.

Tidigt på fredagsmorgon den 30 juni startade resan upp till Gällivare. Med i bilen var min kompis Ellinor och två av hennes japanska spetsar samt mina två tikar Xilla och Peggy. Utställningen skulle starta kl 16.

Vi kom fram till Gällivare i bra tid och åkte till campingen där vi checkade in i vår stuga, packade ur lite ur bilen, tog hundarna på en rastningstur, bytte om till utställningskläder och sedan åkte vi till utställningsplatsen vid Dundret. Att hitta en parkering var inte det enklaste, då inga parkeringsfunktionärer hade styrt upp det hela och många husbilar hade valt att ta upp hela campingtomter, trots att de inte fick lov att övernatta där. Resultatet av att vi fick köra runt och leta någonstans att ställa bilen och vi ställde oss till slut på sidan av vägen. Jag hade förbetalt för parkering, men de pengarna hade jag kunnat spara, då ingen fanns att ta upp någon parkeringsavgift och jag ändå inte fick någon riktig parkering.

Med hundar, burar, tält och fullpackad utställningsväska tog vi oss långsamt och försiktigt över grovt grus och in på utställningsområdet, där vi till slut kunde sätta upp våra tält ganska nära utställningsringen. Den svalkande vinden var skön, men om den skulle öka så skulle våra tält inte stå kvar, då vi stod på sandmark och tältpinnarna alltså inte drog fast i marken. Vinden ökade inte och tälten stod där vi satte upp dem.

Det var 7 vuxna chowar och en valp anmäld. Valpen gick i en annan ring, så den bedömningen såg jag aldrig. Av de sju vuxna chowarna så var det en hane och sex tikar. Förutom mina två så var ytterligare en tik från Sverige och resten av chowarna var finska.

Peggy gick i öppen klass och hade en medtävlande i en röd långhårstik som tidigare i sommar blivit champion. Som vanligt så visade sig Peggy fint och domaren Kurt Nilsson började med att glatt utbrista hur mycket han tyckte om hennes sunda rörelser och sunda fina ögon. Resultatet blev ett Excellent och då den andra tiken i klassen fick Very Good, så skulle Peggy alltså vinna klassen, men skulle hon få CK? Jodå, domaren tyckte absolut att hon var värd ett CK och jag kände att nu spelade resten ingen roll, för jag var så glad och nöjd med ett CK!

Efter Peggy så var det en championtik, så jag hade tid att springa iväg till tältet och hämta Xilla som skulle in i veteranklassen. Eftersom Peggy skulle in igen så var Annika Persson snäll nog att hålla i henne, medan jag visade Xilla. Xilla hade lagt på sig sin allra mest majestätiska attityd och travade med högt huvud och tittade ner på alla. Hon vet att hon är vacker och domaren var böjd att hålla med. Det blev ett Excellent med CK, veteran-CACIB, bästa veteran och nu var det dags för tävlan om bästa tik. Då båda mina skulle in så tog jag Peggy och Annika tog Xilla. Fyra tikar travade runt i ringen och till min stora glädje så satte domaren upp mina två i topp. Xilla på första plats och Peggy på andra. Det innebar att Peggy vann sitt första cert och även fick sitt första CACIB!! Det är alltid roligt att vinna cert, men det finns inget som slår att få vinna det med en egenuppfödd hund!!

Xilla blev alltså bästa tik och då hanen inte hade fått CK, så blev Xilla även Bäst i Rasen. Vi skulle nu in i två finaler – BIS-veteran och Grupp 5. I gruppen var det samma domare som i rasen, alltså Kurt Nilsson och då han varit så imponerad av Xilla så kändes det som att vi kanske skulle ha en chans att få en placering. Å andra sidan så är Grupp 5 en stor grupp med hundar av hög kvalitet och speciellt i norr så håller jaktspetsarna mycket hög kvalitet.

Först ut var veteranfinalen och här dömde den finska domaren Perttu Ståhlberg. Det var många fina veteraner som var med och jag fick ingen känsla av att domaren tittade lite extra på Xilla i förhandsgranskningen. Efter att vi alla hade travat in i stora ringen och ställt upp så började domaren att med bestämd hand plocka ut de fyra som han ville placera och Xilla var en av dem! Fyran och trean placerades och kvar var Xilla och en italiensk vinthund. Xilla blev utropad till andraplatsen! Efter att vi blivit fotograferade så var det bara att springa ut ur ringen och bort till uppsamlingsringen där förhandsgranskningen av grupp 5 pågick.

Efter att vi än en gång travat in i finalringen och ställt upp så var Xilla den första hunden som domaren pekade på att han ville ha kvar. Han valde att plocka ut fler än han kunde placera, så det var ju inte säkert att det skulle bli någon placering alls, men då hade vi ju i alla fall blivit utplockad!

Fyran och trean placerades och sedan blev Xilla utropad som tvåa! Fantastiskt, BIG-2!! Och för tredje gången för Xilla!! Faktum är att jag var glad över att inte vinna gruppen, för det hade ställt till med mycket problem för mig, då jag var tvungen att åka hem nästa dag och därför inte hade kunnat vara med i BIS-finalen på söndagen. Nu slapp jag gräma mig över detta och kunde helhjärtat glädja mig över en fantastisk utställningsdag, som inte hade kunnat gå så mycket bättre!!

Kul var att chowvalpen också placerade sig i BIS-valpfinalen, så chowarna hade en bra dag i finalerna!

Hur gick det för mitt resesällskap Ellinor då? Jodå, hon fick det CACIB hon önskade på sin hane Tulo och blev även BIR, så vi var båda glada och nöjda när vi nästa dag styrde kosan söderut igen.

Årets första officiella utställning för vår del var den nationella i Nordichallen i Sundsvall söndagen 16 april 2023. Jag hade anmält Peggy i öppen klass och Gaia till veteranklass. Tyvärr var Gaia inte i kondition, så hon fick stanna hemma.

Domare var Elisabeth Spillman och då jag aldrig ställt ut för henne tidigare så var det ju spännande att se vad hon skulle tycka om svart korthårig och ganska elegant Peggy. Till Peggys försvar så kan sägas att hon var i utmärkt kondition i både päls och kropp, så det var med högt huvud jag visade upp henne.

Första varvet i ringen tillsammans med de andra i klassen gick så där, då Peggy var påtagligt störd av hunden bakom, som gick lite för nära, men detta släppte så snart vi stannat och jag och Peggy pratat igenom det hela och kom fram till att det inte var ett Peggyätande monster som gick bakom oss. Resten av tiden i ringen visade hon upp sig jättefint!

Det var en domarelev i ringen, Pär Lundström, så han fick nu möjlighet att även se korthår, då Peggy var den enda korthåriga chowen på plats. Domaren ville gärna ha alla hundar på bord vid genomgången och då Peggy är mycket trygg och nöjd med det, så stod hon snällt medan både domare och domarelev klämde igenom henne. Det började jättebra då domaren var mycket imponerad av Peggys pälskvalitet.

Då domaren dikterade kritiken medan hon gick igenom Peggy så hörde jag ju allt och hon verkade gilla Peggy. Jag blev därför faktiskt lite snopen när priset blev Very Good.

Av tre tikar i konkurrensen blev Peggy trea, då de två andra hade fått Excellent.

Trots sämre prisvalör så kände jag mig ändå glad och nöjd när vi åkte hem, för Peggy hade visat upp sig jättefint, hon hade faktiskt varit glad och positiv hela dagen och hon hade dessutom fått en jättefin kritik.

Så kom då dagen då Peggy skulle göra sin officiella debut. Den internationella utställningen i Nordichallen i Sundsvall och domare var Mats Jonsson.

Då Peggy aldrig ställts ut på en inomhusutställning och aldrig dömts av en manlig domare, så hade jag varit med på två ringträningar med henne på Klass Arena och det var nyttigt för henne. I Nordichallen var det trångt och många hundar och människor passerade nära oss, men Peggy brydde sig inte om detta. Hon tyckte det var kul med alla människor, som hon gärna ville nosa lite närmare på. Av vissa fick hon godis.

Peggy var anmäld till unghundsklass och det var hela fem tikar i den klassen. En riktig regnbågsklass med färgerna rött, svart, creme och blått. Peggy var den enda korthåriga. Hon visade upp sig riktigt bra. Lite ofokuserad var hon, men inte mer än att det ändå gick bra att visa henne.

Här är en video från unghundskonkurrensen.

Peggy fick Excellent och placerade sig som trea i konkurrensen. Jag är supernöjd med detta!! Hon behöver ännu växa på sig lite mer för CK.

Peggys kritik:

Korrekta proportioner. Ännu något lätt. Välformat feminint huvud. Välplacerade öron av bra storlek. Tillräcklig scowl. Mycket bra över- och underlinje. Välformad lång bröstkorg. Korrekt vinklad. Passande benstomme. Typiska rörelser.
Excellent 3

Även Gaia ställdes ut och detta i veteranklass. Hon fick excellent med CK och då hon var ensam och därmed vann klassen så fick hon sitt första veteran-cacib.

Av tolv tikar i rasen, så var Gaia en av endast två som fick CK. I bästa tikklassen placerades hon som tvåa efter den vinnande ungtiken. I tävlan om bästa veteran så fick hon se sig slagen av hanen, som idag var mer på tårna än vad Gaia var. Gaia tyckte att det var lite varmt inne i hallen och hade därför inte den energi som hon vanligen har i ringen. Däremot så innebär hennes placering i bästa tik att hon klättrar upp till toppen av Årets Korthårslista inom rasklubben. Med endast två utställningar kvar i år, så får vi se om hon får stanna i toppen, eller om någon annan korthår tar storslam i Växjö eller Stockholm. Gaia ska inte ställas ut mer i år, men till Stockholm i december så är Xilla anmäld, som då precis gått upp i veteranklass.

Här är Gaias kritik:

Korrekta proportioner. Välformat feminint huvud. Korrekt uttryck. Välplacerade öron av bra storlek. Mycket bra över- och underlinje. Välformad lång bröstkorg. Korrekt vinklad. Utmärkt benstomme. Typiska rörelser.
Excellent 1, CK, v-cacib, 2-btkl

Peggy ska ställas ut på sin första officiella utställning i oktober och då hon inte varit på någon utställning sedan augusti 2021 så anmälde jag henne till en inofficiell i Sundsvall den 24 september.

Hela vitsen med denna utställning för min del var att Peggy skulle ha en rolig dag och visa sig fint. Vad domaren skulle tycka om henne var helt underordnat, utan detta var en ren träning. Peggy gjorde mig inte besviken. Hon visade sig jättefint och charmade domaren totalt. Det blev hederspris och Bäst i Rasen (ensam chow chow). Redan här hade jag ju fått full pott, så resten av dagen var en ren bonus.

Här är en video på Peggy i ringen.

I gruppfinalen var det betydligt fler hundar än de fyra som placeras. Peggy fortsatte att visa sig bra och slutade som gruppvinnare. Domaren tyckte att hon var en liten juvel.

Nu blev det lite mer väntan och när Best In Show för de vuxna hundarna gick ut som dagens sista final så var Peggy ganska trött och ofokuserad. Hon visade sig dock fortfarande fint i rörelse och till min stora glädje så ville domaren (nu var det en annan domare än i rasen och gruppen) se henne som dagens Best In Show!

Att ta en vinnarbild tillsammans med domaren var inte lätt, då Peggy inte alls ansåg det nödvändigt och vägrade att stå ens hyggligt fint. Tydligen stod hon fint i någon millisekund i alla fall, så att Zandra Berglund kunde få denna BIS-bild på oss.

Nu laddar vi för officiell debut på internationella utställningen i Nordichallen i Sundsvall 16 oktober. Hur det går där får vi se, men jag kommer vara glad så länge Peggy tycker att det är roligt.