Gurkans kennelblogg

Så har Peggy blivit ett år och det blev dags att röntga. Eftersom mina senaste hundar även har kollats för patella och har ögonlysts, så valde jag att göra även detta på henne. Patella luxation förekommer i rasen och även om ingen av mina uppfödningar, mig veterligen, drabbats av det, så är det bättre att förebygga än att bota. Det är en sådan enkel undersökning. Ögonlysning gör jag främst för att få papper på entropionstatus. Det hade varit toppen om fler inom rasen gjorde detta så att man fick statistik på entropion, men som det är nu så får man vara glad att några fortfarande röntgar armbågar… Tyvärr är det fler och fler som bara röntgar höfter och det endast för att det är ett krav för att få registrera valparna.

Fredagen 14 januari hade jag fått tid för alla hälsoundersökningar. Skönt att få allt gjort på samma dag. Vi inledde med att sätta oss i väntrummet och droppa ögonen. Vid ögonlysning så droppas ögonen för att pupillen inte ska dra ihop sig. Efter någon halvtimme hade dropparna verkat och vi fick komma in till den ögonlysande veterinären. Denna veterinär hade även kompetens att få göra patellaundersökningen, så detta inledde det hela. Vid patellaundersökning så står hunden på bordet och veterinären känner igenom knälederna, böjer på benen och kollar att knäskålen inte hoppar ur läge. Peggy var lite spänd först, men när hon märkte att undersökningen inte innebar något obehagligt så slappnade hon av. Knäna var helt normala.

Inför ögonlysningen så utbrast veterinären att det var precis sådana här ögon man ville se hos en chow chow. Ögonlysningen bekräftade detta då inget fanns att anmärka på, vare sig inne i ögat eller runt om.

Nu var det dags för röntgen och Peggy blev sederad genom en infart i frambenet. Hon somnade inte helt, men vi beslöt att prova om det skulle gå ändå, eller om hon behövde påfyllnad av sederingen. Det gick bra att röntga henne. Som vanligt så bad jag att få se plåtarna, inte för att jag misstror de som röntgar (för det gör gör jag absolut inte) utan för att jag är så nyfiken på hur det ser ut. Armbågarna är ju alltid svåra att tolka, men jag tyckte att de såg rena och fina ut. Bara hoppas att avläsaren också skulle tycka det alltså… Höfterna såg också bra ut, men jag blir nojigare för varje gång jag röntgar en hund och tvivlar mer och mer på min förmåga att se om det ser bra ut… Jag kunde se att inga påtagliga fel fanns i alla fall.

Efter röntgen så var Peggy så pass vaken att hon inte behövde någon uppvakningsspruta. Vi hade en stunds biltur innan vi var hemma, så hon skulle hinna sova bort det mesta innan vi var hemma.

Så inleddes den lååånga väntan på att få röntgenresultatet… Idag på morgonen fanns det så i min inkorg och på HundData och det visade på bästa möjliga: HD A och ED 0!!

Peggy är den tredje hunden jag gör alla dessa undersökningar på och hon är också den tredje som fått bästa möjliga resultat på alla tester! Hennes pappa Öhman lämnade totalt fyra avkommor undan två olika tikar. Två avkommor, en från varje tik, har hälsotestats och har fått samma fina resultat. En av hans fyra avkommor är ju ännu bara valp, så vi får se hur hennes resultat blir i framtiden.

Gurkans Plötsligt Händer Det

HD A • ED 0 • Patella 0 • Öga ua

e Imperial Dreams of Black Knights (HD A ED 0 Patella 0)

u Mei Hung Ping Nan (HD A ED 0 Patella 0 Öga ua)

I slutet av 2021 visade det sig att Öhman hade tumörliknande förändringar i flera organ i magen, förstorade lymfor och rejält med vätska i magen vilket fick han att ha en mycket uppsvälld mage. Han medicinerades för att må bättre, vilket han också gjorde, då aptiten kom tillbaka, men efter en vecka så var det ändå dags att säga farväl till honom.

Onsdag 5 januari 2022 fick Öhman somna in hos veterinären och det är så tomt utan honom. Han var en glad och positiv hane som älskade alla människor. Han var enkel att leva med och var mopshanen Albus stora förebild. De två hanarna kom bra överens och lekte med varandra ibland.

Vi är glada att ha Öhmans dotter Peggy kvar. I Nederländerna finns hans två röda långhåriga söner Viking och Viggo van het Bossche Front (födda 2013) och i Vänersborg bor hans dotter och Peggys lillasyster Moira.

Imperial Dreams of Black Knights 2011 – 2022

När jag började med chow chow så förekom i princip aldrig chowvalpar utan stamtavla. Någon enstaka kull som föddes där föräldradjuren inte uppfyllde SKK:s regler kunde säljas utan stamtavla, men under alla år så känner jag till kanske två sådana kullar. Idag hittar man chowvalpar utan stamtavla till salu på annonssajter nästan jämt och gemensamt för dessa är att de nästan alltid har föräldrar som är importerade från östeuropa. I en del fall har personer i Sverige dömts för smuggling av chowvalpar. Det finns alltså all anledning att vara mycket skeptisk till att köpa chowvalp utan stamtavla från Svenska kennelklubben!

Av denna anledning så har jag lagt till info om detta på min hemsida. Förhoppningen är att de som letar chowvalp hittar denna info och förstår varför en stamtavla inte bara handlar om ett “fint papper” som behövs om man tänkt ställa ut sin chow chow. Om jag med denna information kan få bara en enda person att låta bli att köpa en stamtavlelös chowvalp, så har jag nått ut med mitt budskap.

Jag hade planerat att ställa ut Xilla och Pinglan denna vår och hade även planerat att åka till Norge för att se om Xilla kunde vinna cert för norskt championat samt cacib för den internationella titlen C.I.B. Pinglan var anmäld till ett BPH i slutet av mars, något jag verkligen hade sett fram emot att göra. Inget av detta blev ju av pga covid-19.

Istället får jag hoppas på att detta kanske blir året då jag får valpar istället. Xilla paras med Öhman och även om hon hittills inte blivit dräktig, så måste man ju ändå hoppas …
I maj ska Pinglan löpa och möjligen kommer hon paras med Öhman. Jag vill ju ha en korthårig hane till henne och Öhman är ju en frisk, sund och trevlig korthårshane. Det som kan sätta käppar i hjulet gällande Öhman är om han inte är fertil. Han är ju 8,5 år och har inte lämnat valpar på flera år (han har två söner i Nederländerna som är 6,5 år), så jag hoppas få en tid hos veterinär för att kolla upp hans simmare. I dagens covid-19-samhälle så är det inte lika enkelt att få en sådan tid, då kliniken har personal borta och endast två veterinärer kan utföra denna kontroll.

Jag kommer att lägga ut på hemsidan när jag har nyheter om parningarna.

Hedvig opererades för livmoderinflammation i måndags. Allt gick bra och hon fick komma hem på kvällen. Nästa morgon skulle vi tillbaka på ett inbokat återbesök och då var hon inte lika pigg som kvällen innan, men inget tydde på några komplikationer. Den feber hon hade dagen innan hade gått ner en aning, slemhinnorna såg normala ut och på morgonen så hade hon druckit en hel del vatten, vilket gjorde oss säkra på att hon inte behövde läggas in för att få vätska via dropp.

På vägen hem gavs hon det smärtstillande vi fått med oss och som skulle ges var 8-12 timme. När vi kom hem så var hon sämre. Hon flåsade eller andades tyngre än normalt, var lite vinglig, ville inte äta, vandrade omkring och hade svårt att komma till ro. Jag pratade med veterinären som sa att om vi kom in så skulle de sätta henne på dropp, men då hon drack vatten själv så kändes det onödigt att utsätta henne för ännu en lång biltur, eftersom hon alltid varit en aning obekväm med att åka bil.

När jag sedan läste på hemgångsråden jag fått så stod att vanliga biverkningar på det smärtstillande hon fått var bl a flåsighet, aptitlöshet, vinglighet och vandrande. I samråd med kliniken så skulle Hedvig nu inte få mer av detta, så jag kände mig ändå lättad över att Hedvigs besvär skulle klinga av när drogen gick ur kroppen. Hon sov av och till och jag kände mig glad över att hon fick vila och snart skulle vara bra igen.

Under dagen ville hon gå ut några gånger och vi släppte ut henne, så det var inget märkligt när hon på kvällen åter ville gå ut. Hon släpptes ut och satte sig utanför altandörren. När jag tittade till henne så såg hon inte ut att må bra alls, så jag försökte öppna dörren för att ta in henne och släppa in de andra hundarna. Hon vägrade att flytta på sig det minsta, så för att kunna öppna dörren så fick jag skjuta henne åt sidan. Det som då hände är nog det värsta jag varit med om. Med en suck ramlade hon omkull och dog.

Hedvig var en otroligt personlig och speciell hund. Hon var chow chow i kvadrat med mycket egna idéer om saker. Hon är djupt saknad.

Chowhill’s Let Me Entertain You “Hedvig”
Född 2009-10-23 Död 2018-03-27

Lördagen 22 april blev Öhman sjuk. Han var trött och slö, dregglade, kissade mycket och mådde allmänt dåligt. Vi åkte akut in till veterinär där lite olika prover togs och man kunde konstatera att han verkade ha en prostatit, alltså en prostatainflammation. Prostatan var något förstorad så antibiotika och smärtstillande sattes in, vilket gav snabb effekt. Efter bara ett par dagar så var han tillbaka som vanligt på alla sätt.

Idag var vi på återbesök och nytt ultraljud gjordes, denna gång av veterinär som är riktigt duktig på detta. Han kunde egentligen inte finna några problem. Han kunde se att prostatan var en aning stor, men inte mycket alls. Det fanns tecken på att det funnits en inflammation, men inget egentligt onormalt. Även njurarna kollades, just eftersom Öhman hade kissat så mycket tidigare och urinen hade varit utspädd. Inte heller njurarna såg onormala ut, men möjligen kunde det ha varit så att han haft en UVI, så vi ska lämna nytt urinprov om någon månad, för att se så allt är som det skall.

För att undvika att prostatainflammationen kommer tillbaka så ska Öhman nu behandlas med speciell medicin för detta. Tanken är att Öhman ska para senare i år, så jag vill ju hålla honom frisk, så vi slipper kastrering… Någon gång under sommaren kommer jag även kolla upp att han är normalt fertil.

Så kom då den dagen jag visste skulle komma, men ändå hoppades skulle dröja länge än – vi blev tvungna att låta Pärlan somna in. Orsaken var magsäcksomvridning med dålig prognos för operation, så därför valde vi att låta henne somna in.

Pärlan 9 veckor
Pärlan 4 månader
Pärlan ca 7 månader

Pärlan föddes i december 2007 och var en av två överlevande valpar i kullen. Hon var en osedvanligt fin liten valp med ett underbart temperament och härlig humor. På sina två första valputställningar blev hon BIS-valp och efter en försiktig start i juniorklassen så lossnade det i unghundsklass och hon vann flera cert innan hon på rasklubbens årliga rasspecial (Klubbmästerskapet) 2010 vann sitt sista cert och blev BIM för amerikansk rasspecialist. Hennes mamma Kryddan hade själv blivit champion på denna utställning några år tidigare.

Pärlan blev aldrig den avelstik jag hade hoppats på då hon röntgades med HD D. Hon hade dock aldrig några problem med sin höft (den andra höften var A), så hon var en rörlig och pigg tik som ibland fick anmärkning på allt för fria rörelser i utställningsringen (en märklig anmärkning, då en chow chow SKA ha fria rörelser och aldrig ska röra sig bundet!).

Sommaren 2015 tog jag henne till veterinär för att undersöka om man kunde finna orsaken till att hon ibland blåste upp. Blodprover togs och ultraljud gjordes, men inget onormalt kunde hittas. Jag var självfallet orolig för att detta skulle kunna utvecklas till magsäcksomvridning och inom mig visste jag vad som en dag skulle ta Pärlan ifrån oss, nämligen just magsäcksomvridning. Veterinären sa att man kunde göra en förebyggande operation där man syr fast magsäcken i bukhinnan, men då det visat sig att Pärlan inte var riskfri att sövas (i samband med kastrering pga livmoderinflammation så slutade hon andas under narkosen), så beslutade vi att inte genomföra detta.
Sista gången Pärlan ställdes ut, sommaren 2014.

Under denna sommar kom uppblåsningen mer frekvent, i regel efter att hon druckit en större mängd vatten. Hon visade ändå inget större obehag och massage av magen resulterade i rap och uppspottande av skum och sedan var hon smal och glad igen. Minifom-droppar (tips från veterinär) verkade inte alls ha någon effekt.

På söndagkväll 10 juli så blev det plötsligt allvar, då hon visade tydlig smärta och då jag inte var hemma så fick Oskar i alla hast åka till den jouröppna veterinärkliniken. Där röntgade man henne och fann att hela magen var luftfylld. Sondtömning gjordes, men ny röntgen kunde inte visa om det blivit någon förbättrning, då magsäcken var så uttänjd, så operation var den enda möjlighet som fanns. En mycket dyr operation och då jag haft hundar tidigare som gjort denna operation (och överlevt) så vet jag att det är ett stort ingrepp. Prognosen för operation av Pärlan var dock dålig, enligt veterinären, speciellt med tanke på att hon ju hade en historia av att inte vara enkel att söva, så vi bestämde i samråd med veterinären att låta Pärlan få somna in.

Vår glada och humoristiska Pärlan finns nu inte längre. Ingen hund som skäller/skriker av lycka när man kommer hem, ingen hund som nyps så det gör jätteont av ren glädje, ingen hund som enträget krafsar eller nafsar på en för att bli klappad. Saknaden är jättestor, men med tanke på hur hennes återkommande problem såg ut denna sommar, så känns det ändå skönt att hon nu slipper lida av återkommande magknip.

SE UCh Gurkans Hör Och Häpna
Född 18 december 2007
Död 10 juli 2016

Min gammeltant, underbara Kryddan fick lämna oss igår 19 april 2016 efter att ha varit dålig den sista veckan. Hon fyllde 14 år i februari, så det var inget kort hundliv hon fick. Kryddan var en mjuk, snäll och okomplicerad hund utan att vara menlös. Hon kommunicerade med de andra hunarna med mycket små tecken, som dock aldrig missförstods. Vid flera tillfällen gästade vi vänner som hade katt och trots att Kryddan inte alls var van vid sådana djur så visade hon inget intresse för dem.
Kryddan litade på mig i alla lägen och var därför en väldigt enkel hund att ha med sig i alla situationer.

Kryddans riktiga namn var
Nord VV-11 SE V-05 SE UCh Gurkans En Krydda I Tillvaron
2002-02-01 – 2016-04-19

Här följer hennes liv i utvalda bilder:

Här var Kryddan runt 4 veckor gammal.

Här följer lite utställningsbilder:

Sundsvall Int 2006. Kryddan BIM. Domare Nils-Arne Törnlöv

Almare Stäket 2007. Kryddan BIM. Domare Kurt Nilsson

I december 2007 fick Kryddan sin andra kull och det blev hela sju valpar, men tyvärr överlevde endast två av dem.

Kryddan tillsammans med sina två överlevande valpar en vecka gamla.

2010 fyllde Kryddan veteran (alltså 8 år) och fick komma ut i ringarna igen efter några års uppehåll. Hon tyckte det var roligt att få vara med igen.

På Stockholm Hundmässa 2011, som också var Nordisk Vinnarutställning så visades Kryddan, som nu var nästan 10 år gammal. Domare i rasen var Kurt Nilsson, och han placerade henne som tredje bästa tik samt bästa veteran. Det innebar att Kryddan fick titeln nordisk veteranvinnare 2011 (Nord VV-11) och att vi fick tävla vidare i finalen om BIS-veteran.
Det var väldigt många veteraner som paraderade in i den stora BIS-ringen, säkert 50-60 hundar av olika raser! Bara att få gå in i BIS-ringen på denna utställning är en stor känsla och jag hade inga illusioner om att få gå vidare. Jag var glad över att BIS-domaren faktiskt hade stannat till och tittat på Kryddan lite extra i förhandsgranskningen! Döm därför om min förvåning när Kryddan blev utplockad i första gallringen och även i andra gallringen!! Kvar var nu endast fyra hundar. Att få stå i en egen spot i den nersläckta finalringen var mäktigt och ännu mäktigare blev det när fyran och trean placerades och jag och Kryddan fortfarande stod kvar…

Kryddan blev BIS-2 veteran på en av världens största hundutställningar!! Hon var den äldsta av de fyra placerade hundarna och det faktum att hon var en korthårig chow chow och dessutom min egenuppfödda korthåriga chow chow gjorde detta till en alldeles speciell vinst!!

Kryddans allra sista utställning var på Chow Chow Ringens Klubbmästerskap 2013. Kryddan var nu 11,5 år och hon fick CK samt blev bästa veteran för domaren Rosmarie Lüscher från Schweiz.

Strax innan Kryddan fyllde 12 år så blev hon allvarligt sjuk. Det visade sig att hon hade en bukhinneinflammation, men veterinären kunde inte säga med säkerhet vad som orsakat den. Man hade på ultraljud sett lite gallstenar, men man var osäker på om dessa hade något med saken att göra. Kryddan behandlades med antibiotika och medicin mot gallstenarna och blev helt frisk.

Kryddan strax innan hon fyllde 14 år.

Under sina sista år var hon helt döv, men såg fortfarande bra, så hon gick genom livet med spetsade öron och intresserad blick. Man fick kommunicera med henne genom direktkontakt eller med teckenspråk. Hon var alltid positiv och viftade på svansen, men under sista veckan tappade hon gnistan och det kändes skönt att kunna ge henne den sista vilan.