Gurkans kennelblogg

Pinglan ställdes ut på den internationella utställningen i Leksand 5 september, vilket var första utställningen för henne sedan december 2019. Då hade hon valppäls, vilket hon inte har nu. Faktum är att hon inte har så himla mycket päls alls just nu, men efter sommarens totala utfällning så håller hon just nu på som bäst med att klä på sig igen.

Det var tio chowar anmälda för domare Carl-Gunnar Stafberg, men bara nio kom till start. Tragiskt nog var en chow inblandad i en allvarlig incident på utställningsområdet som slutade med att matte fick åka ambulans till sjukhus med brutet ben och en liten hund fick läggas in akut på djursjukhus med allvarliga skador.

Pinglan var på ett strålande humör denna soliga dag (som började med frost och isig vindruta på bilen på morgonen och sedan blev sommarvarm framåt förmiddagen) och visade upp sig jättefint i ringen. Bristen på päls låg henne dock i fatet, så hon placerades som fyra av fyra i bästa tikklassen. Då två av de före henne var juniorer så fick Pinglan i alla fall reserv-cacib.

Pinglans kritik:
Utmärkt helhet. Fin siluett. Kort i pälsen. Bra tikhuvud som inte är extremt. Utmärkt kropp. Bra svans. Rör sig bra för rasen.
Excellent 1, CK, 4-btkl, R-CACIB

Egentligen brukar jag inte ställa ut mina valpar när de är i den ålder som Peggy är nu – hon är nästan 8 månader. Vanligen så brukar de inte vara till sin fördel, men Peggy utvecklas helt åt rätt håll och ser riktigt fin ut för att gå in i tonåren.

Söndag 22 augusti åkte jag ner till Hudiksvall med Peggy för att ställa ut på Hälsinglands kennelklubbs inofficiella utställning. Vädret var perfekt, med halvmulet och behagliga temperaturer runt 15 grader.

Peggy var liksom på sin första utställning jätteduktig i ringen och imponerade rejält på domaren. Som ensam chow chow så blev hon i och med sitt hederspris BIR-valp och sedan vann hon gruppen. På denna utställning arrangerades BIS-final och här blev det BIS-2. Inte illa av min Peggy-hund! Hennes mamma Pinglan blev också BIS-2 på sin andra valputställning och kompisen Xilla blev det på sina två första.

Jag utställningstränar ju mina valpar från tidig ålder och träningen går ut på att jag får hunden att ställa upp sig själv, utan att jag tar i den. Jag vill ha spontanitet och glädje i ringen. Problemet är att jag aldrig tränar på att ställa upp hunden för vinnarfoto… så när valpen vinner så blir det nästan omöjligt att få till ett bra foto med domaren… Peggy, som visat sig toppenfint under hela dagen, var inte alls med på att posera för vinnarfoto och då jag inte hade någon med mig som fotade när vi var inne under bedömningen, så är det enda foto jag har just vinnarbilden med domaren. Med en Peggy som inte alls vill…

Nåväl, för att visa hur hon egentligen såg ut så lägger jag även med foton som togs på henne dagen innan utställningen.

Lördagen 3 juli var det äntligen dags för Peggys första utställning. Efter ett utställningsuppehåll på ca 1,5 år, så var det härligt att åter få åka iväg och träffa bekanta ansikten igen och få uppleva spänningen i ringen med en hund man aldrig ställt ut tidigare.

Egentligen skulle det ha varit tre chowar med, men två av dem fick lämna återbud, så Peggy blev ensam i rasen. Då damen just nu är inne i en period då hon svänger snabbt i vad hon vill och inte vill, så var det lite pirrigt att se hur hon skulle visa upp sig i ringen. Jag hade inte behövt oroa mig, för hon visade upp sig perfekt.

Här är en film från bedömningen.

Då denna utställning inte arrangerade någon Best In Show, så var gruppbedömningen så långt man kunde gå, så det var underbart roligt att Peggy gick hela vägen och blev bäst i gruppen! Liksom sin mamma Pinglan så gick hon hela vägen så långt det var möjligt på sin första utställning.

Efter att Xilla kollats upp med ultraljud och man sett att hennes livmoder och äggstockar var helt normala, så var nästa steg att boka in ett veterinärbesök när hon börjat löpa. Jag gjorde så, men då var veterinären ledig under en vecka, så besöket bokades in direkt på morgonen när hon skulle vara tillbaka. Under den veckan hann hon gå in i höglöp och båda hanarna här hemma meddelade på alla sätt att nu var det dags!

När jag så anmälde mig i receptionen på kliniken på måndag morgon så fick jag veta att veterinären nu var hemma och var sjuk… ingenting skulle alltså göras annat än att jag passade på att göra ett progesterontest och utstryk för att veta var i löpet hon var. Det var dags att para samma dag, visade det sig.

Under veckan innan så hade jag varit inne med Pinglan för progesterontest, vilket visade på att hon var på väg mot ägglossning. Här hemma så kollade Öhman av henne mer frekvent än vanligt, men inget intresse i övrigt. Dagen efter så tände Öhman till ordentligt, så det blev en parning. Lika bra att inte missa en enda dag, även om det möjligen fortfarande var lite tidigt enligt progesterontestet dagen innan. Tre dagar i rad parades Pinglan och på fjärde dagen tackade Öhman för sig, för nu var det roliga över.

Xilla ser inte ut att vara dräktig, men efter att Pinglan gått i fyra veckor så började jag misstänka att hon kanske kunde vara dräktig och när jag på dygn 33 efter första parningen fick se den typiska dräktighetsflytningen, så visste jag att mina misstankar var korrekta. Pinglan är dräktig!

Nu hoppas jag bara att resten av dräktigheten går som den ska och att den avslutas med en enkel valpning. Beräknat från första parningen så ska hon valpa på nyårsafton.

Xilla undersöktes med ultraljud i måndags och både livmoder och äggstockar var helt normala. Hon löper inte än, men just denna undersökning görs med fördel när tiken inte löper, då man lättare kan se hur allt ser ut då. Hon är beräknad att löpa inom en månad och när hon visar tecken på att löpa så ska vi till veterinär igen för fortsättning.

Idag var Öhman till veterinär och fick sina simmare undersökta av fertilitetsspecialistveterinär (vilket långt ord…) Ulrika Hermansson och de mådde alldeles utmärkt! Bra mängd, bra mängd friska och normala och inga tecken på ålder (Öhman har ändå fyllt 9 år).

Nu blir nästa steg att Xilla ska in till Ulrika Hermansson för ultraljud av livmodern. Nu kör vi alla undersökningar som finns för att försöka få till chowvalpar!!

Pinglan går tom, vilket tyvärr blivit en välbekant känsla av besvikelse, men denna gång tänker jag inte bara sitta och hoppas att det går bättre nästa gång. Nu ska jag gå till botten med vad som är felet.

Jag började med att kontakta Catharina Linde och förklarade ingående mina problem de senaste åren samt bad om råd hur jag skulle gå vidare. Jag fick snabbt svar att hon tyvärr inte hade tid att hjälpa mig, pga coronatider och därför mycket inseminationer då uppfödare inte kan resa på samma sätt för att para sina tikar. Hon hänvisade mig dock till fertilitetskliniken på SLU i Uppsala.

Jag skickade samma långa e-post till dem och fick snabbt svar om vad jag bör göra, där det första jag bör undersöka är Öhmans fertilitet. Han kollades ju i våras, men då kliniken jag går till saknar reproduktionsspecialist, så var undersökningen enkel – under mikroskop kunde man se att det simmade och det såg normalt ut. Det som behövs och som en reproduktionsspecialist kan göra, är att räkna exakt hur många spermier det faktiskt är (även om det simmar så kan antalet vara för lågt för att hanen ska vara fertil) samt kontrollera mer noga om det finns missbildningar etc.

Gällande tikarna så fick jag råd att vid löp både kolla progesteron samt utstryk för att bestämma rätt parningsdag och att även med ultraljud undersöka livmodern, så inga konstigheter finns där.

Jag svarade att jag gärna åker ner till Uppsala för att just nu kolla upp Öhman och jag frågade om de kunde ta emot mig. Nu fick jag svar av en annan veterinär som svarade att om jag kunde vänta till i september så skulle denna börja arbeta på kliniken jag går till i Sundsvall. Då Pinglan inte ska löpa förrän i november och Xilla i oktober, så fungerar ju det jättebra! Det känns fantastiskt att få en så duktig reproduktionsspecialist på “hemmaplan”. Denna veterinär hjälpte mig för många år sedan att få Kryddan (Ch Gurkans En Krydda I Tillvaron) dräktig efter att hon gått tom under några år.

Alltså är mina planer nu att i september få Öhman kollad ordentligt och är han inte fertil så blir det ju att leta hane… Är han fertil (han är ju ingen ungdom längre, då han fyller 9 år i slutet av augusti), så kommer han användas på båda tikarna med all hjälp jag kan få av veterinären, så det kanske till slut ska kunna bli valpar!

Jag har nu kollat upp om Öhman är fertil och det är han, så nu är det alltså klart att det är honom jag kommer att använda på Pinglan när hon löper.

Det känns jättebra, då jag verkligen ville ha en korthårig hane till henne och urvalet av HD/ED-röntgade korthåriga hanar med rimligt resultat (helst helt fritt, men jag accepterar ED 1, då Pinglan är ED 0) inte är speciellt stort i Sverige… Öhman är ju helt frisk för allt han är testad för, vilket även Pinglan är, så det känns som en spännande kombination!

Bara det nu blir valpar också… Parning är beräknad till i maj/juni.