I slutet av 2021 visade det sig att Öhman hade tumörliknande förändringar i flera organ i magen, förstorade lymfor och rejält med vätska i magen vilket fick han att ha en mycket uppsvälld mage. Han medicinerades för att må bättre, vilket han också gjorde, då aptiten kom tillbaka, men efter en vecka så var det ändå dags att säga farväl till honom.
Onsdag 5 januari 2022 fick Öhman somna in hos veterinären och det är så tomt utan honom. Han var en glad och positiv hane som älskade alla människor. Han var enkel att leva med och var mopshanen Albus stora förebild. De två hanarna kom bra överens och lekte med varandra ibland.
Vi är glada att ha Öhmans dotter Peggy kvar. I Nederländerna finns hans två röda långhåriga söner Viking och Viggo van het Bossche Front (födda 2013) och i Vänersborg bor hans dotter och Peggys lillasyster Moira.
I november födde Pinglan sin andra kull, som endast var en enda valp. Med bara en valp i magen så behövde hon lite hjälp med att få ut den, så vi fick åka till veterinär och ge kalkdropp, vilket gjorde att en stor och stark tikvalp kunde födas naturligt.
Pappa till denna valp är samma som till Peggy som föddes i slutet av december 2020, nämligen vår egen Öhman.
Moira var redan från början bestämd att min goda vän Jenny Edin skulle ha, men det var ändå tråkigt när denna glada och positiva valp vid 8 veckors ålder flyttade. Moira utvecklades riktigt fint exteriört och matchade det med ett helt fantastiskt temperament. Hon har alltid varit väldigt orädd och positivt inställd till det mesta. När hon för första gången fick träffa en utomstående människa så fick vi veta att hon är en riktigt människoälskare. Även om en rastypisk chow chow har en mer reserverad inställning till främmande människor så är det ju alltid trevligt med en öppen och social hund. Tanken är att hon ska ställas ut och då är det absolut en fördel med en hund som tycker om människor.
Lördagen 18 september var det dags för internationell utställning i Högbo Bruk. Jag hade anmält Pinglan, men då jag i somras var osäker på om hon skulle hinna få tillbaka sin päls, så slängde jag även in en anmälan på Xilla. Detta visade sig vara klokt, då Pinglan (som absolut fått tillbaka en utställningsbar päls) var halt dagen innan utställningen. Alltså fick Xilla hoppa in istället.
Det märktes att Xilla hade saknat att vara ute på äventyr med matte, för hon var så glad när jag gjorde iordning henne inför utställningen att hon stod och viftade på svansen under hela tiden jag blåste henne torr.
Xilla var enda championtiken och hon visade som vanligt upp sig perfekt i ringen. Placeringen blev trea i bästa tikklassen. Domaren, som ville ha lite mer typade chow chow tyckte att hon har ett lite enkelt huvud samt att hon kunde vara kraftigare. Jag är nöjd med min Xilla gällande huvud och grovlek, så det får stå för domaren.
Här är kritiken: Mycket elegant och välbalanserad. Vacker hals, rygg och svans. Skulle önskas mer utfylld under ögonen. Bra djup i nospartiet. Utmärkt fina tassar. Bra kroppsform. Något tunn för dagen. Bra vinkling. Behöver lite mer bredd fram. Härlig päls och kondition. Fina rörelser. Visar sig utmärkt. Excellent 1, CK, 3-btkl, R-CACIB
Pinglan ställdes ut på den internationella utställningen i Leksand 5 september, vilket var första utställningen för henne sedan december 2019. Då hade hon valppäls, vilket hon inte har nu. Faktum är att hon inte har så himla mycket päls alls just nu, men efter sommarens totala utfällning så håller hon just nu på som bäst med att klä på sig igen.
Det var tio chowar anmälda för domare Carl-Gunnar Stafberg, men bara nio kom till start. Tragiskt nog var en chow inblandad i en allvarlig incident på utställningsområdet som slutade med att matte fick åka ambulans till sjukhus med brutet ben och en liten hund fick läggas in akut på djursjukhus med allvarliga skador.
Pinglan var på ett strålande humör denna soliga dag (som började med frost och isig vindruta på bilen på morgonen och sedan blev sommarvarm framåt förmiddagen) och visade upp sig jättefint i ringen. Bristen på päls låg henne dock i fatet, så hon placerades som fyra av fyra i bästa tikklassen. Då två av de före henne var juniorer så fick Pinglan i alla fall reserv-cacib.
Pinglans kritik: Utmärkt helhet. Fin siluett. Kort i pälsen. Bra tikhuvud som inte är extremt. Utmärkt kropp. Bra svans. Rör sig bra för rasen. Excellent 1, CK, 4-btkl, R-CACIB
Egentligen brukar jag inte ställa ut mina valpar när de är i den ålder som Peggy är nu – hon är nästan 8 månader. Vanligen så brukar de inte vara till sin fördel, men Peggy utvecklas helt åt rätt håll och ser riktigt fin ut för att gå in i tonåren.
Söndag 22 augusti åkte jag ner till Hudiksvall med Peggy för att ställa ut på Hälsinglands kennelklubbs inofficiella utställning. Vädret var perfekt, med halvmulet och behagliga temperaturer runt 15 grader.
Peggy var liksom på sin första utställning jätteduktig i ringen och imponerade rejält på domaren. Som ensam chow chow så blev hon i och med sitt hederspris BIR-valp och sedan vann hon gruppen. På denna utställning arrangerades BIS-final och här blev det BIS-2. Inte illa av min Peggy-hund! Hennes mamma Pinglan blev också BIS-2 på sin andra valputställning och kompisen Xilla blev det på sina två första.
Jag utställningstränar ju mina valpar från tidig ålder och träningen går ut på att jag får hunden att ställa upp sig själv, utan att jag tar i den. Jag vill ha spontanitet och glädje i ringen. Problemet är att jag aldrig tränar på att ställa upp hunden för vinnarfoto… så när valpen vinner så blir det nästan omöjligt att få till ett bra foto med domaren… Peggy, som visat sig toppenfint under hela dagen, var inte alls med på att posera för vinnarfoto och då jag inte hade någon med mig som fotade när vi var inne under bedömningen, så är det enda foto jag har just vinnarbilden med domaren. Med en Peggy som inte alls vill…
Nåväl, för att visa hur hon egentligen såg ut så lägger jag även med foton som togs på henne dagen innan utställningen.
Lördagen 3 juli var det äntligen dags för Peggys första utställning. Efter ett utställningsuppehåll på ca 1,5 år, så var det härligt att åter få åka iväg och träffa bekanta ansikten igen och få uppleva spänningen i ringen med en hund man aldrig ställt ut tidigare.
Egentligen skulle det ha varit tre chowar med, men två av dem fick lämna återbud, så Peggy blev ensam i rasen. Då damen just nu är inne i en period då hon svänger snabbt i vad hon vill och inte vill, så var det lite pirrigt att se hur hon skulle visa upp sig i ringen. Jag hade inte behövt oroa mig, för hon visade upp sig perfekt.
Då denna utställning inte arrangerade någon Best In Show, så var gruppbedömningen så långt man kunde gå, så det var underbart roligt att Peggy gick hela vägen och blev bäst i gruppen! Liksom sin mamma Pinglan så gick hon hela vägen så långt det var möjligt på sin första utställning.
Peggy blir gruppvinnare för domaren Margaretha Carlsson. Foto: Anette Rehn Axelsson
Efter att Xilla kollats upp med ultraljud och man sett att hennes livmoder och äggstockar var helt normala, så var nästa steg att boka in ett veterinärbesök när hon börjat löpa. Jag gjorde så, men då var veterinären ledig under en vecka, så besöket bokades in direkt på morgonen när hon skulle vara tillbaka. Under den veckan hann hon gå in i höglöp och båda hanarna här hemma meddelade på alla sätt att nu var det dags!
När jag så anmälde mig i receptionen på kliniken på måndag morgon så fick jag veta att veterinären nu var hemma och var sjuk… ingenting skulle alltså göras annat än att jag passade på att göra ett progesterontest och utstryk för att veta var i löpet hon var. Det var dags att para samma dag, visade det sig.
Under veckan innan så hade jag varit inne med Pinglan för progesterontest, vilket visade på att hon var på väg mot ägglossning. Här hemma så kollade Öhman av henne mer frekvent än vanligt, men inget intresse i övrigt. Dagen efter så tände Öhman till ordentligt, så det blev en parning. Lika bra att inte missa en enda dag, även om det möjligen fortfarande var lite tidigt enligt progesterontestet dagen innan. Tre dagar i rad parades Pinglan och på fjärde dagen tackade Öhman för sig, för nu var det roliga över.
Xilla ser inte ut att vara dräktig, men efter att Pinglan gått i fyra veckor så började jag misstänka att hon kanske kunde vara dräktig och när jag på dygn 33 efter första parningen fick se den typiska dräktighetsflytningen, så visste jag att mina misstankar var korrekta. Pinglan är dräktig!
Nu hoppas jag bara att resten av dräktigheten går som den ska och att den avslutas med en enkel valpning. Beräknat från första parningen så ska hon valpa på nyårsafton.
Blivande mamma Mei Hung Ping Nan “Pinglan”Blivande pappa Imperial Dreams of Black Knights “Öhman”
Xilla undersöktes med ultraljud i måndags och både livmoder och äggstockar var helt normala. Hon löper inte än, men just denna undersökning görs med fördel när tiken inte löper, då man lättare kan se hur allt ser ut då. Hon är beräknad att löpa inom en månad och när hon visar tecken på att löpa så ska vi till veterinär igen för fortsättning.
