Gurkans kennelblogg

Gaia blev ju veteran redan hösten 2020, men pga pandemin så har jag inte kunnat ställa ut henne, så det var med stor förväntan jag anmälde henne till Svenstavik. Hon hade precis fällt ut och var tillbaka i päls, så hon borde vara i fin kondition till utställningen. Det stämde bra! Då alla andra hundar här hemma fällde som stollar, så blev Gaia bara finare för varje dag. Det passade ju bra, då rasdomaren i Svenstavik vill ha hundar i bra pälskondition.

Efter att på lördagen kört tre timmar till Svenstavik för att jobba som ringsekreterare åt Vinthundklubben och sedan kört tre timmar hem, sova i några timmar och sedan köra tre timmar nästan morgon igen, så kan man ju undra om man kanske är lite vrickad… Fast, det är roligt att köra bil och det är roligt med hundutställningar.

Söndagens väder lovade gott med sol, moln och lagomt varmt, även om det bitvis under dagen blev lite väl varmt (fast det jämnade ut sig med de ganska kyliga stunder då solen gick in bakom något stort moln). Det var fyra chow chow anmälda – två hanar och två tikar. Jag ville mest få ett Excellent så att Gaia skulle bli bästa veteran och få gå in i veteranfinalen på eftermiddagen. Det fick hon. Och mer blev det. Domaren tyckte så mycket om henne så att det även blev ett CK, bästa tik och i tävlan mot Anki Hallbergs fina hane Hatchi så slog Gaia till ordentligt och blev Bäst i Rasen!!! Inom chow chow så är det nästan alltid hanarna som tar BIR och det är oftare som långhåren blir BIR än korthåren, när de möts i tävlan om BIR och BIM. Detta var andra gången som Gaia blev BIR över en långhårig hane.

Nu följde en lång väntan till eftermiddagens finaler och först var tävlan om bästa veteran. Som vanligt var det ett stort antal veteraner av alla möjliga raser som kom till start och till min stora glädje så blev Gaia utplockad bland de sju bästa. Någon placering blev det dock inte, men det gjorde ingenting – bara att få bli uppmärksammad av domaren genom att bli utplockad är superkul! Domare var Martin Johansson.

Ganska direkt efter så skulle bästa hund i grupp 5 tas ut. Grupp 5 (spetsar och raser av urhundstyp) är en stor grupp med många raser och dessutom brukar det vara hög kvalitet på hundarna. Domare var Paul Stanton och när han vid förhandsgranskningen frågade hur gammal Gaia är och jag svarade att hon blir 10 år i november så blev han mycket imponerad över hennes fina kondition. So far so good!

När vi travat in i stora ringen och ställt upp oss så började utplockningen och till min glädje pekade domaren på mig och Gaia för att vi skulle stanna kvar. När utplockningen var gjord, så hade fem hundar fått stanna, men efter en snabbtitt på dem så fick ytterligare en lämna, så nu var vi fyra kvar – det skulle alltså bli en placering för Gaia!

Fyran och trean placerades och kvar var Gaia samt en svensk lapphund. Ett sista varv runt i ringen och Gaia blev tvåa medan lapphunden vann. Jag var så glad över denna fina placering!!! Grupp-tvåa!! Helt otroligt!! För sex år sedan visade jag fram Xilla till samma placering på denna utställning och hon var då den första korthåriga chow chow i Sverige som placerats så högt i gruppen på en länsklubbsutställning. Gaia blev den andra… Otroligt att mina två röda korthårstikar lyckats med detta. Extra roligt med Gaia dock, då hon nästan är min uppfödning – jag har fött upp hennes mamma. det enda som är tråkigt är att jag aldrig fick några valpar efter Gaia, då det hade betytt att min tiklinje, som startade med Russin och fem generationer senare resulterade i Gaia, hade kunnat fortsätta. Nu har jag Pinglan och Peggy som har mina linjer i stamtavlan, men tiklinjen är ju bruten.

Här är rasdomare Matti Tuominens kritik på Gaia.

Så fick man äntligen åka på hundutställning igen helt utan en massa restriktioner! Faktum är att det var just till Västerås jag hade planerat att åka och ställa ut våren 2020, men så hände ju pandemin och allt fick ställas in.

Denna gång var det Pinglan jag anmälde. Hon har kommit tillbaka så fint i päls efter sin valpkull i vintras, så det sög verkligen i utställningstarmen. Rum bokades på Scandic i Västerås och vi åkte ner på fredagen.

13 chow chow var anmälda för domare Martin Johansson, som tidigare inte dömt chow chow på utställning, men väl på en exteriörbedömning. Han hade ett trevligt handlag med våra chowar och visste vad han ville ha i sin bedömning.

Pinglan var på ett strålande humör och visade upp sig jättefint i ringen. Det är alltid trevligt med en viftande svans i ringen och det bjöd Pinglan på. Hon fick ett excellent och av två tikar i öppen klass så vann hon och fick även CK. I bästa tikklass var det sedan två tikar, där Pinglan fick se sig slagen av en fin juniortik. Den ljusblå reserv-cert-rosetten fick vi och jag är jättenöjd med dagen! Av totalt fem tikar så var det bara två som fick CK och att Pinglan är en av dem gör ju att man inte kan vara annat än nöjd!

Här är Pinglans kritik:
Feminint lättypat huvud. Kunde haft lite mer bredd i skallen. Bra skuldra och bröstkorg. Aningen lång helhet. Korrekt vinklad bak. Ok ansatt svans. Rör sig väl. Trevligt temperament.
Excellent 1, CK, 2-btkl, reserv-cert

Så har Peggy blivit ett år och det blev dags att röntga. Eftersom mina senaste hundar även har kollats för patella och har ögonlysts, så valde jag att göra även detta på henne. Patella luxation förekommer i rasen och även om ingen av mina uppfödningar, mig veterligen, drabbats av det, så är det bättre att förebygga än att bota. Det är en sådan enkel undersökning. Ögonlysning gör jag främst för att få papper på entropionstatus. Det hade varit toppen om fler inom rasen gjorde detta så att man fick statistik på entropion, men som det är nu så får man vara glad att några fortfarande röntgar armbågar… Tyvärr är det fler och fler som bara röntgar höfter och det endast för att det är ett krav för att få registrera valparna.

Fredagen 14 januari hade jag fått tid för alla hälsoundersökningar. Skönt att få allt gjort på samma dag. Vi inledde med att sätta oss i väntrummet och droppa ögonen. Vid ögonlysning så droppas ögonen för att pupillen inte ska dra ihop sig. Efter någon halvtimme hade dropparna verkat och vi fick komma in till den ögonlysande veterinären. Denna veterinär hade även kompetens att få göra patellaundersökningen, så detta inledde det hela. Vid patellaundersökning så står hunden på bordet och veterinären känner igenom knälederna, böjer på benen och kollar att knäskålen inte hoppar ur läge. Peggy var lite spänd först, men när hon märkte att undersökningen inte innebar något obehagligt så slappnade hon av. Knäna var helt normala.

Inför ögonlysningen så utbrast veterinären att det var precis sådana här ögon man ville se hos en chow chow. Ögonlysningen bekräftade detta då inget fanns att anmärka på, vare sig inne i ögat eller runt om.

Nu var det dags för röntgen och Peggy blev sederad genom en infart i frambenet. Hon somnade inte helt, men vi beslöt att prova om det skulle gå ändå, eller om hon behövde påfyllnad av sederingen. Det gick bra att röntga henne. Som vanligt så bad jag att få se plåtarna, inte för att jag misstror de som röntgar (för det gör gör jag absolut inte) utan för att jag är så nyfiken på hur det ser ut. Armbågarna är ju alltid svåra att tolka, men jag tyckte att de såg rena och fina ut. Bara hoppas att avläsaren också skulle tycka det alltså… Höfterna såg också bra ut, men jag blir nojigare för varje gång jag röntgar en hund och tvivlar mer och mer på min förmåga att se om det ser bra ut… Jag kunde se att inga påtagliga fel fanns i alla fall.

Efter röntgen så var Peggy så pass vaken att hon inte behövde någon uppvakningsspruta. Vi hade en stunds biltur innan vi var hemma, så hon skulle hinna sova bort det mesta innan vi var hemma.

Så inleddes den lååånga väntan på att få röntgenresultatet… Idag på morgonen fanns det så i min inkorg och på HundData och det visade på bästa möjliga: HD A och ED 0!!

Peggy är den tredje hunden jag gör alla dessa undersökningar på och hon är också den tredje som fått bästa möjliga resultat på alla tester! Hennes pappa Öhman lämnade totalt fyra avkommor undan två olika tikar. Två avkommor, en från varje tik, har hälsotestats och har fått samma fina resultat. En av hans fyra avkommor är ju ännu bara valp, så vi får se hur hennes resultat blir i framtiden.

Gurkans Plötsligt Händer Det

HD A • ED 0 • Patella 0 • Öga ua

e Imperial Dreams of Black Knights (HD A ED 0 Patella 0)

u Mei Hung Ping Nan (HD A ED 0 Patella 0 Öga ua)

Lördagen 18 september var det dags för internationell utställning i Högbo Bruk. Jag hade anmält Pinglan, men då jag i somras var osäker på om hon skulle hinna få tillbaka sin päls, så slängde jag även in en anmälan på Xilla. Detta visade sig vara klokt, då Pinglan (som absolut fått tillbaka en utställningsbar päls) var halt dagen innan utställningen. Alltså fick Xilla hoppa in istället.

Det märktes att Xilla hade saknat att vara ute på äventyr med matte, för hon var så glad när jag gjorde iordning henne inför utställningen att hon stod och viftade på svansen under hela tiden jag blåste henne torr.

Xilla var enda championtiken och hon visade som vanligt upp sig perfekt i ringen. Placeringen blev trea i bästa tikklassen. Domaren, som ville ha lite mer typade chow chow tyckte att hon har ett lite enkelt huvud samt att hon kunde vara kraftigare. Jag är nöjd med min Xilla gällande huvud och grovlek, så det får stå för domaren.

Här är kritiken:
Mycket elegant och välbalanserad. Vacker hals, rygg och svans. Skulle önskas mer utfylld under ögonen. Bra djup i nospartiet. Utmärkt fina tassar. Bra kroppsform. Något tunn för dagen. Bra vinkling. Behöver lite mer bredd fram. Härlig päls och kondition. Fina rörelser. Visar sig utmärkt.
Excellent 1, CK, 3-btkl, R-CACIB

Pinglan ställdes ut på den internationella utställningen i Leksand 5 september, vilket var första utställningen för henne sedan december 2019. Då hade hon valppäls, vilket hon inte har nu. Faktum är att hon inte har så himla mycket päls alls just nu, men efter sommarens totala utfällning så håller hon just nu på som bäst med att klä på sig igen.

Det var tio chowar anmälda för domare Carl-Gunnar Stafberg, men bara nio kom till start. Tragiskt nog var en chow inblandad i en allvarlig incident på utställningsområdet som slutade med att matte fick åka ambulans till sjukhus med brutet ben och en liten hund fick läggas in akut på djursjukhus med allvarliga skador.

Pinglan var på ett strålande humör denna soliga dag (som började med frost och isig vindruta på bilen på morgonen och sedan blev sommarvarm framåt förmiddagen) och visade upp sig jättefint i ringen. Bristen på päls låg henne dock i fatet, så hon placerades som fyra av fyra i bästa tikklassen. Då två av de före henne var juniorer så fick Pinglan i alla fall reserv-cacib.

Pinglans kritik:
Utmärkt helhet. Fin siluett. Kort i pälsen. Bra tikhuvud som inte är extremt. Utmärkt kropp. Bra svans. Rör sig bra för rasen.
Excellent 1, CK, 4-btkl, R-CACIB

Egentligen brukar jag inte ställa ut mina valpar när de är i den ålder som Peggy är nu – hon är nästan 8 månader. Vanligen så brukar de inte vara till sin fördel, men Peggy utvecklas helt åt rätt håll och ser riktigt fin ut för att gå in i tonåren.

Söndag 22 augusti åkte jag ner till Hudiksvall med Peggy för att ställa ut på Hälsinglands kennelklubbs inofficiella utställning. Vädret var perfekt, med halvmulet och behagliga temperaturer runt 15 grader.

Peggy var liksom på sin första utställning jätteduktig i ringen och imponerade rejält på domaren. Som ensam chow chow så blev hon i och med sitt hederspris BIR-valp och sedan vann hon gruppen. På denna utställning arrangerades BIS-final och här blev det BIS-2. Inte illa av min Peggy-hund! Hennes mamma Pinglan blev också BIS-2 på sin andra valputställning och kompisen Xilla blev det på sina två första.

Jag utställningstränar ju mina valpar från tidig ålder och träningen går ut på att jag får hunden att ställa upp sig själv, utan att jag tar i den. Jag vill ha spontanitet och glädje i ringen. Problemet är att jag aldrig tränar på att ställa upp hunden för vinnarfoto… så när valpen vinner så blir det nästan omöjligt att få till ett bra foto med domaren… Peggy, som visat sig toppenfint under hela dagen, var inte alls med på att posera för vinnarfoto och då jag inte hade någon med mig som fotade när vi var inne under bedömningen, så är det enda foto jag har just vinnarbilden med domaren. Med en Peggy som inte alls vill…

Nåväl, för att visa hur hon egentligen såg ut så lägger jag även med foton som togs på henne dagen innan utställningen.

Lördagen 3 juli var det äntligen dags för Peggys första utställning. Efter ett utställningsuppehåll på ca 1,5 år, så var det härligt att åter få åka iväg och träffa bekanta ansikten igen och få uppleva spänningen i ringen med en hund man aldrig ställt ut tidigare.

Egentligen skulle det ha varit tre chowar med, men två av dem fick lämna återbud, så Peggy blev ensam i rasen. Då damen just nu är inne i en period då hon svänger snabbt i vad hon vill och inte vill, så var det lite pirrigt att se hur hon skulle visa upp sig i ringen. Jag hade inte behövt oroa mig, för hon visade upp sig perfekt.

Här är en film från bedömningen.

Då denna utställning inte arrangerade någon Best In Show, så var gruppbedömningen så långt man kunde gå, så det var underbart roligt att Peggy gick hela vägen och blev bäst i gruppen! Liksom sin mamma Pinglan så gick hon hela vägen så långt det var möjligt på sin första utställning.

Efter att Xilla kollats upp med ultraljud och man sett att hennes livmoder och äggstockar var helt normala, så var nästa steg att boka in ett veterinärbesök när hon börjat löpa. Jag gjorde så, men då var veterinären ledig under en vecka, så besöket bokades in direkt på morgonen när hon skulle vara tillbaka. Under den veckan hann hon gå in i höglöp och båda hanarna här hemma meddelade på alla sätt att nu var det dags!

När jag så anmälde mig i receptionen på kliniken på måndag morgon så fick jag veta att veterinären nu var hemma och var sjuk… ingenting skulle alltså göras annat än att jag passade på att göra ett progesterontest och utstryk för att veta var i löpet hon var. Det var dags att para samma dag, visade det sig.

Under veckan innan så hade jag varit inne med Pinglan för progesterontest, vilket visade på att hon var på väg mot ägglossning. Här hemma så kollade Öhman av henne mer frekvent än vanligt, men inget intresse i övrigt. Dagen efter så tände Öhman till ordentligt, så det blev en parning. Lika bra att inte missa en enda dag, även om det möjligen fortfarande var lite tidigt enligt progesterontestet dagen innan. Tre dagar i rad parades Pinglan och på fjärde dagen tackade Öhman för sig, för nu var det roliga över.

Xilla ser inte ut att vara dräktig, men efter att Pinglan gått i fyra veckor så började jag misstänka att hon kanske kunde vara dräktig och när jag på dygn 33 efter första parningen fick se den typiska dräktighetsflytningen, så visste jag att mina misstankar var korrekta. Pinglan är dräktig!

Nu hoppas jag bara att resten av dräktigheten går som den ska och att den avslutas med en enkel valpning. Beräknat från första parningen så ska hon valpa på nyårsafton.