I januari blev Kryddan plötsligt dålig. Hon låg ner och flåsade och verkade ha ont. Jag antog att det nog var ryggen, då gamla hundar ofta har spondylos, men när smärtstillande inte hjälpte och hon plötsligt kräktes upp något som såg ut som en stor mängd grön/brunt vatten så ringde jag direkt till veterinär. Efter att vi pratat och jag kollat tempen på Kryddan (en aning feber), så bestämde vi att jag skulle komma in nästa morgon.

Nästa morgon åkte vi alltså till veterinären. Kryddan var något bättre, men inte alls bra. Veterinären klämde noga igenom Kryddan, kollade tempen (fortfarande lite feber) och tog ett blodprov. Blodprovet visade på:
• Jättehög sänka (normalt ligger en hund på runt 20 och Kryddan hade över 200…)
• Förhöjda levervärden
• Låg kaliumhalt
Veterinären ville lägga in Kryddan på kaliumdropp, men då det måste ges långsamt och detta var en fredag eftermiddag, så bestämdes att vi skulle komma tillbaka på måndagen. Tills dess fick Kryddan en spruta med smärtstillande, ett recept på Rimadyl och så lyckades jag mata i henne en burk med Hills A/D mousse.

Under helgen piggade Kryddan på sig lite, men ville inte äta. Jag fick mata henne och även om hon inte var sugen, så behöll hon maten hon åt, vilket kändes skönt.

På måndagen togs nytt blodprov och kaliumhalten var nu normal, så något dropp behövdes inte. Däremot så var sänkan och levervärderna samma som på fredagen. Antibiotika skrevs ut och en tid sattes upp till den ultraljudsspecialist som skulle besöka kliniken en vecka senare.

Under den kommande veckan blev Kryddan gradvis bättre och samma dag som vi skulle till ultraljudsspecialisten så åt Kryddan själv för första gången sedan hon blivit sjuk. Hon följde även med på skogspromenaden tillsammans med de andra hundarna, även om Kryddan tog det i sin egen takt.

Ultraljudet visade att Kryddan hade vätska i buken. Det var inte speciellt mycket, men det fanns där. Prov på vätskan visade på inflammatoriska celler, vilket gav oss en diagnos: hon hade en bukhinneinflammation. Frågan var bara varför… Man fann även att Kryddan hade gallsten, men ingen av de närvarande veterinärerna trodde att det orsakat bukhinneinflammationen, eftersom den vätska man fann i buken inte låg vid gallan/levern.

För att se så att inte bukhinneinflammationen berodde på något läckage från tarmarna, så lades Kryddan in nästa dag för att få hela tarmsystemet kostraströntgat. Allt såg tack och lov normalt ut!

Nytt blodprov togs och sänkan hade gått ner rejält till runt 100. Fortfarande högt, men väldigt mycket bättre än tidigare. Några dagar senare ringde veterinären och berättade att odling på bukvätskan visade på måttlig förekomst av e-coli. Dessa bakterier var egentligen resistenta mot den antibiotika som Kryddan gick på, men uppenbarligen hade den ändå haft effekt. Recept på annan antibiotika skrevs dock ut, för att vi skulle vara säkra på att alla bakterier skulle försvinna.
Recept på medicin mot hög gallsyra samt mot gallstenarna skrevs också ut, så nu går Kryddan på detta. Hon verkar vara i stort sett frisk, äter med god aptit, är glad och intresserad av var som händer omkring henne. Om några veckor får vi se vad ett nytt blodprov visar.

Kryddan har nu fyllt 12 år och fortsätter hon på samma sätt så kommer hon nog att hänga med ett bra tag till.

Kryddan februari 2014, 12 år gammal