Gurkans kennelblogg

Tidigt på fredagsmorgon den 30 juni startade resan upp till Gällivare. Med i bilen var min kompis Ellinor och två av hennes japanska spetsar samt mina två tikar Xilla och Peggy. Utställningen skulle starta kl 16.

Vi kom fram till Gällivare i bra tid och åkte till campingen där vi checkade in i vår stuga, packade ur lite ur bilen, tog hundarna på en rastningstur, bytte om till utställningskläder och sedan åkte vi till utställningsplatsen vid Dundret. Att hitta en parkering var inte det enklaste, då inga parkeringsfunktionärer hade styrt upp det hela och många husbilar hade valt att ta upp hela campingtomter, trots att de inte fick lov att övernatta där. Resultatet av att vi fick köra runt och leta någonstans att ställa bilen och vi ställde oss till slut på sidan av vägen. Jag hade förbetalt för parkering, men de pengarna hade jag kunnat spara, då ingen fanns att ta upp någon parkeringsavgift och jag ändå inte fick någon riktig parkering.

Med hundar, burar, tält och fullpackad utställningsväska tog vi oss långsamt och försiktigt över grovt grus och in på utställningsområdet, där vi till slut kunde sätta upp våra tält ganska nära utställningsringen. Den svalkande vinden var skön, men om den skulle öka så skulle våra tält inte stå kvar, då vi stod på sandmark och tältpinnarna alltså inte drog fast i marken. Vinden ökade inte och tälten stod där vi satte upp dem.

Det var 7 vuxna chowar och en valp anmäld. Valpen gick i en annan ring, så den bedömningen såg jag aldrig. Av de sju vuxna chowarna så var det en hane och sex tikar. Förutom mina två så var ytterligare en tik från Sverige och resten av chowarna var finska.

Peggy gick i öppen klass och hade en medtävlande i en röd långhårstik som tidigare i sommar blivit champion. Som vanligt så visade sig Peggy fint och domaren Kurt Nilsson började med att glatt utbrista hur mycket han tyckte om hennes sunda rörelser och sunda fina ögon. Resultatet blev ett Excellent och då den andra tiken i klassen fick Very Good, så skulle Peggy alltså vinna klassen, men skulle hon få CK? Jodå, domaren tyckte absolut att hon var värd ett CK och jag kände att nu spelade resten ingen roll, för jag var så glad och nöjd med ett CK!

Efter Peggy så var det en championtik, så jag hade tid att springa iväg till tältet och hämta Xilla som skulle in i veteranklassen. Eftersom Peggy skulle in igen så var Annika Persson snäll nog att hålla i henne, medan jag visade Xilla. Xilla hade lagt på sig sin allra mest majestätiska attityd och travade med högt huvud och tittade ner på alla. Hon vet att hon är vacker och domaren var böjd att hålla med. Det blev ett Excellent med CK, veteran-CACIB, bästa veteran och nu var det dags för tävlan om bästa tik. Då båda mina skulle in så tog jag Peggy och Annika tog Xilla. Fyra tikar travade runt i ringen och till min stora glädje så satte domaren upp mina två i topp. Xilla på första plats och Peggy på andra. Det innebar att Peggy vann sitt första cert och även fick sitt första CACIB!! Det är alltid roligt att vinna cert, men det finns inget som slår att få vinna det med en egenuppfödd hund!!

Xilla blev alltså bästa tik och då hanen inte hade fått CK, så blev Xilla även Bäst i Rasen. Vi skulle nu in i två finaler – BIS-veteran och Grupp 5. I gruppen var det samma domare som i rasen, alltså Kurt Nilsson och då han varit så imponerad av Xilla så kändes det som att vi kanske skulle ha en chans att få en placering. Å andra sidan så är Grupp 5 en stor grupp med hundar av hög kvalitet och speciellt i norr så håller jaktspetsarna mycket hög kvalitet.

Först ut var veteranfinalen och här dömde den finska domaren Perttu Ståhlberg. Det var många fina veteraner som var med och jag fick ingen känsla av att domaren tittade lite extra på Xilla i förhandsgranskningen. Efter att vi alla hade travat in i stora ringen och ställt upp så började domaren att med bestämd hand plocka ut de fyra som han ville placera och Xilla var en av dem! Fyran och trean placerades och kvar var Xilla och en italiensk vinthund. Xilla blev utropad till andraplatsen! Efter att vi blivit fotograferade så var det bara att springa ut ur ringen och bort till uppsamlingsringen där förhandsgranskningen av grupp 5 pågick.

Efter att vi än en gång travat in i finalringen och ställt upp så var Xilla den första hunden som domaren pekade på att han ville ha kvar. Han valde att plocka ut fler än han kunde placera, så det var ju inte säkert att det skulle bli någon placering alls, men då hade vi ju i alla fall blivit utplockad!

Fyran och trean placerades och sedan blev Xilla utropad som tvåa! Fantastiskt, BIG-2!! Och för tredje gången för Xilla!! Faktum är att jag var glad över att inte vinna gruppen, för det hade ställt till med mycket problem för mig, då jag var tvungen att åka hem nästa dag och därför inte hade kunnat vara med i BIS-finalen på söndagen. Nu slapp jag gräma mig över detta och kunde helhjärtat glädja mig över en fantastisk utställningsdag, som inte hade kunnat gå så mycket bättre!!

Kul var att chowvalpen också placerade sig i BIS-valpfinalen, så chowarna hade en bra dag i finalerna!

Hur gick det för mitt resesällskap Ellinor då? Jodå, hon fick det CACIB hon önskade på sin hane Tulo och blev även BIR, så vi var båda glada och nöjda när vi nästa dag styrde kosan söderut igen.