Idag blev Greta plötsligt akut sjuk och hos veterinär visade hon sig ha kraftig dubbelsidig lunginflammation där stora delar av lungorna var angripna.
Trots att hon lades in i förmiddags med dropp, antibiotika intravenöst samt extra syrgas, så förbättrades inte hennes tillstånd, så vi tog det mycket tunga beslutet att låta henne somna in.
Anledningen till allt detta är troligen en kombination av kennelhosta och hennes diabetes. Flera av våra hundar uppvisar förkylningssymptom som snuva (tjockt gulgrönt snor), nästäppa samt mindre hostande eller snarare harklanden. Ingen har dock blivit påverkad mer än så. Greta var den enda som blev allmänpåverkad. Eftersom hon hade diabetes så var hennes immunsystem inte i topp. Hon hade kort innan detta haft en seg UVI, som motstod en antibiotikakur och den andra kuren hade precis avslutats, så jag vet inte om den tog då jag aldrig hann få provsvaren… Då kroppen läker sämre med diabetes, så var chansen minimal att hon skulle tillfriskna från lunginflammationen, speciellt när hon inte uppvisade minsta förbättring efter en dag med behandling. Hade hon haft ont så hade man kunnat ge smärtstillande, men nu hade hon andningsproblem då stora delar av lungorna var inflammerade, så det var inte försvarbart att låta henne lida bara för att jag ville ge henne mer tid att kanske bli bättre…
Greta var en mycket speciell hund. På bilden ovan kramas hon med en vilt främmande människa, som enligt Greta hade kläder som luktade fantastiskt gott. Hon gillade verkligen lukten av andras kläder (gärna nytvättade, men det spelade egentligen ingen roll) och strök sig som en katt runt de som hade kläder i hennes smak. Även fuktiga handdukar var en favorit…
Greta gillade att apportera. På bilden bär hon på sin älsklings-and, som hon brukade titta till emellanåt genom att gå fram till den, trycka på den med tassen för att se att den fortfarande levde (den lät nästan som en riktig and) och sedan nöjt lämna den. Kastade man den åt henne så apporterade hon den.
