Idag gjorde Hekla sin officiella debut på VNKKs utställning i Sundsvall. Det gick både bra och mindre bra, men jag är inte alls missnöjd.
Hekla är en riktigt fin liten mopstik, men hennes svaghet rent utseendemässigt är färgen… hon kunde absolut vara svartare! Nu bekymrar inte detta mig så mycket, då jag personligen tycker att saker som rastyp, balans och konstruktion är viktigare än färg (hellre en korrekt konstruerad hund av utmärkt rastyp med dålig färg, än en korrekt färgad hund som inte har så mycket mer…).
Hekla kunde alltså vara svartare, men ljuset inne i Nordichallen lockade fram oanade bruna toner i hennes päls, så hon såg nästan skrattretande brun ut… Självklart kunde inte domaren undgå att verkligen lägga märke till detta, även om han verkade tycka väldigt bra om henne i övrigt. Resultatet blev Very Good.
Kvällen innan utställningen intog Hekla denna plats, i utställningsväskan, för att verkligen vara säker på att inte glömmas hemma…
Slutligen… tänk vad fin den här bilden varit om Hekla orkat hålla svansen på ryggen…
