Pinglan går tom, vilket tyvärr blivit en välbekant känsla av besvikelse, men denna gång tänker jag inte bara sitta och hoppas att det går bättre nästa gång. Nu ska jag gå till botten med vad som är felet.
Jag började med att kontakta Catharina Linde och förklarade ingående mina problem de senaste åren samt bad om råd hur jag skulle gå vidare. Jag fick snabbt svar att hon tyvärr inte hade tid att hjälpa mig, pga coronatider och därför mycket inseminationer då uppfödare inte kan resa på samma sätt för att para sina tikar. Hon hänvisade mig dock till fertilitetskliniken på SLU i Uppsala.
Jag skickade samma långa e-post till dem och fick snabbt svar om vad jag bör göra, där det första jag bör undersöka är Öhmans fertilitet. Han kollades ju i våras, men då kliniken jag går till saknar reproduktionsspecialist, så var undersökningen enkel – under mikroskop kunde man se att det simmade och det såg normalt ut. Det som behövs och som en reproduktionsspecialist kan göra, är att räkna exakt hur många spermier det faktiskt är (även om det simmar så kan antalet vara för lågt för att hanen ska vara fertil) samt kontrollera mer noga om det finns missbildningar etc.
Gällande tikarna så fick jag råd att vid löp både kolla progesteron samt utstryk för att bestämma rätt parningsdag och att även med ultraljud undersöka livmodern, så inga konstigheter finns där.
Jag svarade att jag gärna åker ner till Uppsala för att just nu kolla upp Öhman och jag frågade om de kunde ta emot mig. Nu fick jag svar av en annan veterinär som svarade att om jag kunde vänta till i september så skulle denna börja arbeta på kliniken jag går till i Sundsvall. Då Pinglan inte ska löpa förrän i november och Xilla i oktober, så fungerar ju det jättebra! Det känns fantastiskt att få en så duktig reproduktionsspecialist på “hemmaplan”. Denna veterinär hjälpte mig för många år sedan att få Kryddan (Ch Gurkans En Krydda I Tillvaron) dräktig efter att hon gått tom under några år.
Alltså är mina planer nu att i september få Öhman kollad ordentligt och är han inte fertil så blir det ju att leta hane… Är han fertil (han är ju ingen ungdom längre, då han fyller 9 år i slutet av augusti), så kommer han användas på båda tikarna med all hjälp jag kan få av veterinären, så det kanske till slut ska kunna bli valpar!
