Gurkans kennelblogg

I november födde Pinglan sin andra kull, som endast var en enda valp. Med bara en valp i magen så behövde hon lite hjälp med att få ut den, så vi fick åka till veterinär och ge kalkdropp, vilket gjorde att en stor och stark tikvalp kunde födas naturligt.

Pappa till denna valp är samma som till Peggy som föddes i slutet av december 2020, nämligen vår egen Öhman.

Moira var redan från början bestämd att min goda vän Jenny Edin skulle ha, men det var ändå tråkigt när denna glada och positiva valp vid 8 veckors ålder flyttade. Moira utvecklades riktigt fint exteriört och matchade det med ett helt fantastiskt temperament. Hon har alltid varit väldigt orädd och positivt inställd till det mesta. När hon för första gången fick träffa en utomstående människa så fick vi veta att hon är en riktigt människoälskare. Även om en rastypisk chow chow har en mer reserverad inställning till främmande människor så är det ju alltid trevligt med en öppen och social hund. Tanken är att hon ska ställas ut och då är det absolut en fördel med en hund som tycker om människor.

Efter att Xilla kollats upp med ultraljud och man sett att hennes livmoder och äggstockar var helt normala, så var nästa steg att boka in ett veterinärbesök när hon börjat löpa. Jag gjorde så, men då var veterinären ledig under en vecka, så besöket bokades in direkt på morgonen när hon skulle vara tillbaka. Under den veckan hann hon gå in i höglöp och båda hanarna här hemma meddelade på alla sätt att nu var det dags!

När jag så anmälde mig i receptionen på kliniken på måndag morgon så fick jag veta att veterinären nu var hemma och var sjuk… ingenting skulle alltså göras annat än att jag passade på att göra ett progesterontest och utstryk för att veta var i löpet hon var. Det var dags att para samma dag, visade det sig.

Under veckan innan så hade jag varit inne med Pinglan för progesterontest, vilket visade på att hon var på väg mot ägglossning. Här hemma så kollade Öhman av henne mer frekvent än vanligt, men inget intresse i övrigt. Dagen efter så tände Öhman till ordentligt, så det blev en parning. Lika bra att inte missa en enda dag, även om det möjligen fortfarande var lite tidigt enligt progesterontestet dagen innan. Tre dagar i rad parades Pinglan och på fjärde dagen tackade Öhman för sig, för nu var det roliga över.

Xilla ser inte ut att vara dräktig, men efter att Pinglan gått i fyra veckor så började jag misstänka att hon kanske kunde vara dräktig och när jag på dygn 33 efter första parningen fick se den typiska dräktighetsflytningen, så visste jag att mina misstankar var korrekta. Pinglan är dräktig!

Nu hoppas jag bara att resten av dräktigheten går som den ska och att den avslutas med en enkel valpning. Beräknat från första parningen så ska hon valpa på nyårsafton.

Xilla undersöktes med ultraljud i måndags och både livmoder och äggstockar var helt normala. Hon löper inte än, men just denna undersökning görs med fördel när tiken inte löper, då man lättare kan se hur allt ser ut då. Hon är beräknad att löpa inom en månad och när hon visar tecken på att löpa så ska vi till veterinär igen för fortsättning.

Idag var Öhman till veterinär och fick sina simmare undersökta av fertilitetsspecialistveterinär (vilket långt ord…) Ulrika Hermansson och de mådde alldeles utmärkt! Bra mängd, bra mängd friska och normala och inga tecken på ålder (Öhman har ändå fyllt 9 år).

Nu blir nästa steg att Xilla ska in till Ulrika Hermansson för ultraljud av livmodern. Nu kör vi alla undersökningar som finns för att försöka få till chowvalpar!!

Pinglan går tom, vilket tyvärr blivit en välbekant känsla av besvikelse, men denna gång tänker jag inte bara sitta och hoppas att det går bättre nästa gång. Nu ska jag gå till botten med vad som är felet.

Jag började med att kontakta Catharina Linde och förklarade ingående mina problem de senaste åren samt bad om råd hur jag skulle gå vidare. Jag fick snabbt svar att hon tyvärr inte hade tid att hjälpa mig, pga coronatider och därför mycket inseminationer då uppfödare inte kan resa på samma sätt för att para sina tikar. Hon hänvisade mig dock till fertilitetskliniken på SLU i Uppsala.

Jag skickade samma långa e-post till dem och fick snabbt svar om vad jag bör göra, där det första jag bör undersöka är Öhmans fertilitet. Han kollades ju i våras, men då kliniken jag går till saknar reproduktionsspecialist, så var undersökningen enkel – under mikroskop kunde man se att det simmade och det såg normalt ut. Det som behövs och som en reproduktionsspecialist kan göra, är att räkna exakt hur många spermier det faktiskt är (även om det simmar så kan antalet vara för lågt för att hanen ska vara fertil) samt kontrollera mer noga om det finns missbildningar etc.

Gällande tikarna så fick jag råd att vid löp både kolla progesteron samt utstryk för att bestämma rätt parningsdag och att även med ultraljud undersöka livmodern, så inga konstigheter finns där.

Jag svarade att jag gärna åker ner till Uppsala för att just nu kolla upp Öhman och jag frågade om de kunde ta emot mig. Nu fick jag svar av en annan veterinär som svarade att om jag kunde vänta till i september så skulle denna börja arbeta på kliniken jag går till i Sundsvall. Då Pinglan inte ska löpa förrän i november och Xilla i oktober, så fungerar ju det jättebra! Det känns fantastiskt att få en så duktig reproduktionsspecialist på “hemmaplan”. Denna veterinär hjälpte mig för många år sedan att få Kryddan (Ch Gurkans En Krydda I Tillvaron) dräktig efter att hon gått tom under några år.

Alltså är mina planer nu att i september få Öhman kollad ordentligt och är han inte fertil så blir det ju att leta hane… Är han fertil (han är ju ingen ungdom längre, då han fyller 9 år i slutet av augusti), så kommer han användas på båda tikarna med all hjälp jag kan få av veterinären, så det kanske till slut ska kunna bli valpar!

Jag har nu kollat upp om Öhman är fertil och det är han, så nu är det alltså klart att det är honom jag kommer att använda på Pinglan när hon löper.

Det känns jättebra, då jag verkligen ville ha en korthårig hane till henne och urvalet av HD/ED-röntgade korthåriga hanar med rimligt resultat (helst helt fritt, men jag accepterar ED 1, då Pinglan är ED 0) inte är speciellt stort i Sverige… Öhman är ju helt frisk för allt han är testad för, vilket även Pinglan är, så det känns som en spännande kombination!

Bara det nu blir valpar också… Parning är beräknad till i maj/juni.

Det är liksom en neverending story… Ingen av mina tikar blir dräktig. Gaia är undersökt på alla möjliga sätt utan att uppvisa minsta avvikelse från det normala.
Xilla har haft tysta löp de sista gångerna och jag har därför inte fått möjlighet att undersöka henne för bakterier innan parning, men nu när jag vet att hon löper tyst och att hon ju löper nästan samtidigt som Gaia så kan jag till nästa gång kolla upp henne i alla fall.

Jag tänker att detta är lite som att köpa en Trisslott, plötsligt händer det… kanske t o m för mig!

Extra tråkigt är det att jag inte får valpar på Gaia då hon är den sista i min tiklinje (sjätte generationen på tiksidan sedan min stamtik Russin). Hon har så mycket som jag vill ha gällande hälsa, temperament, konstruktion…

Nu löper Gaia och på måndag ska vi till veterinär för att kolla om hon har bakterier som hon behöver behandlas för inför parningen. Med tanke på att hon gått tom tidigare så hoppas jag ju på att de hittar något som behöver åtgärdas, för då kanske hon till slut blir dräktig!