Gurkans kennelblogg

… eller som man trott ens i sin vildaste fantasi…

24 maj var en stekhet dag på utställningsplatsen i Österbybruk. Jag hade anmält Öhman dit och var glad över att han inte är speciellt värmekänslig. Under de senaste 1-2 veckorna så hade vi konstant haft höglöpande tikar hemma, då de avlöst varandra och Öhman hade inte ätit på flera dagar pga detta. Han verkade dock vara vid gott mod på utställningsplatsen, även om han kanske var lite ovanligt “på” mot andra hundar. Nåväl, det var ju bara att hålla i kopplet så han inte kunde ställa till med något.

Det blev vår tur i ringen och Öhman var som vanligt full av energi, trots värmen. Domaren började med att hälsa på båda hundarna i ringen och Öhman mötte som vanligt upp med en glad och intresserad inställning. Han är ju min labradorchow, som älskar alla människor. Så blev det vår tur för bedömning och domaren kom fram för att gå igenom Öhman. Då inträffar det jag aldrig ens hade kunnat tro var möjligt… Öhman möter upp domaren, glatt och intresserat men morrar plötsligt. Domaren stannade förskräckt upp, men hennes reaktion var ändå ingenting jämfört med vad som hände inom mig. Ingenting annat i Öhmans sätt indikerar att han har några onda avsikter, så domaren hämtar sig och kan gå igenom Öhman. Jag kände paniken inom mig, var det den här glada och sociala hunden som skulle ge mig min första fula “rapporteringskod A” i prislistan? Domaren kom fram en andra gång och nu var det gamla vanliga Öhman hon mötte. Tredje gången domaren kom fram mötte Öhman upp glatt, men nu märkte man att han nog inte riktigt visste vad han höll på med. Han såg ut att inte veta om han skulle försöka para domaren eller hälsa på henne, så resultatet blev ett snabbt försök att fånga in domarens ben och ett morrande… Jag var nu ganska säker på att Öhman skulle bli diskvalificerad och ville bara ut ur ringen. När ringsekreteraren visade upp ett blått Very Good, så hade jag kunnat kyssa domaren av ren lättnad!! Hur tamt det än verkade och lät så var jag bara tvungen att förklara för domaren att jag faktiskt inte kände igen min egen hund och att jag var väldigt tacksam för det blå kortet!!

Här är kritiken:
3-årig hane. Mycket god storlek. Väl utfyllt nosparti. Mörka sunda ögon. Välburna öron. Bra benstomme. Plan rygg. Aningen kort hals. Tillräckligt vinklad bak. Rör sig lätt och sunt. Utmärkta proportioner hals/längd. Lite irriterad idag, kanske värmen.
Very Good 2

Det här är Gaias mamma Gita, Gaias syster Nina och hennes uppfödare Keith Fogwill. De bor alla i Peacehaven, utanför Brighton på Englands sydkust.

Årets första utställning blev Västernorrlands Kennelklubbs nationella, även kallad Lillan de Walls Minnesutställning, som gick av stapeln i Nordichallen i Sundsvall 13 april 2014. Den var alltså inomhus, men med tanke på det underbara vårväder som var denna dag så hade det gärna fått vara utomhus!

Domare var Henry Stanley från Irland. Jag har alltid haft tur för irländska domare, så det kändes kul att anmäla både Öhman och Gaia för honom. Gaia är ju inte riktigt i päls ännu, men valppälsen är ju borta så hon ser ju mer vuxen ut nu än hon gjorde i Stockholm i december.

Öhman hade som vanligt energi för tio hundar, så jag var glad att jag hade tid att gå runt med honom inne i utställningshallen innan vi skulle in i ringen. Han verkade bara ha två lägen: stanna (för att jag bad honom om det) eller full fart framåt. När vi gick in i ringen så hade han tack och lov lugnat ner sig och gick faktiskt att visa riktigt bra. Han hängde inte i kopplet och ställde t o m upp sig på löst koppel för den köttbulle jag hade i handen. Han gjorde däremot något inne i ringen som han aldrig (och jag menar verkligen aldrig) annars gör, oavsett hur långt vi promenerar eller hur varmt det än är, nämligen snarkade! Jaha, toppen! Jodå, det nämndes i kritiken…

Öhman fick ett Very Good och placerades som tvåa av två i klassen. Inte något att skryta över alltså, men jag är ändå nöjd eftersom Öhman visade upp sig så bra!

Här är kritiken av den irländske domaren Henry Stanley:
Black male. Correct head. Good mouth. Good topline. Tailset correct. Moves soundly behind. Changing coat. Slightly excess breathing.

Jag ställde även ut Gaia och detta var hennes sista gång i juniorklass. Även om valppälsen är borta så behöver den nya pälsen ändå komma mer, men det är på väg.

Gaia var som vanligt en fröjd att ställa ut. Liksom Öhman så har hon mycket energi, men hon använder den till att visa upp sig i ringen.

Resultatet blev ett Excellent men utan CK. Varför det inte blev ett CK kan man ju spekulera kring, men det framgår i alla fall inte i kritiken.

Good over all shape. Good clean nice head. Good eye shape. Well set ears. Good topline. Moves soundly coming and going. Square over all.

I januari blev Kryddan plötsligt dålig. Hon låg ner och flåsade och verkade ha ont. Jag antog att det nog var ryggen, då gamla hundar ofta har spondylos, men när smärtstillande inte hjälpte och hon plötsligt kräktes upp något som såg ut som en stor mängd grön/brunt vatten så ringde jag direkt till veterinär. Efter att vi pratat och jag kollat tempen på Kryddan (en aning feber), så bestämde vi att jag skulle komma in nästa morgon.

Nästa morgon åkte vi alltså till veterinären. Kryddan var något bättre, men inte alls bra. Veterinären klämde noga igenom Kryddan, kollade tempen (fortfarande lite feber) och tog ett blodprov. Blodprovet visade på:
• Jättehög sänka (normalt ligger en hund på runt 20 och Kryddan hade över 200…)
• Förhöjda levervärden
• Låg kaliumhalt
Veterinären ville lägga in Kryddan på kaliumdropp, men då det måste ges långsamt och detta var en fredag eftermiddag, så bestämdes att vi skulle komma tillbaka på måndagen. Tills dess fick Kryddan en spruta med smärtstillande, ett recept på Rimadyl och så lyckades jag mata i henne en burk med Hills A/D mousse.

Under helgen piggade Kryddan på sig lite, men ville inte äta. Jag fick mata henne och även om hon inte var sugen, så behöll hon maten hon åt, vilket kändes skönt.

På måndagen togs nytt blodprov och kaliumhalten var nu normal, så något dropp behövdes inte. Däremot så var sänkan och levervärderna samma som på fredagen. Antibiotika skrevs ut och en tid sattes upp till den ultraljudsspecialist som skulle besöka kliniken en vecka senare.

Under den kommande veckan blev Kryddan gradvis bättre och samma dag som vi skulle till ultraljudsspecialisten så åt Kryddan själv för första gången sedan hon blivit sjuk. Hon följde även med på skogspromenaden tillsammans med de andra hundarna, även om Kryddan tog det i sin egen takt.

Ultraljudet visade att Kryddan hade vätska i buken. Det var inte speciellt mycket, men det fanns där. Prov på vätskan visade på inflammatoriska celler, vilket gav oss en diagnos: hon hade en bukhinneinflammation. Frågan var bara varför… Man fann även att Kryddan hade gallsten, men ingen av de närvarande veterinärerna trodde att det orsakat bukhinneinflammationen, eftersom den vätska man fann i buken inte låg vid gallan/levern.

För att se så att inte bukhinneinflammationen berodde på något läckage från tarmarna, så lades Kryddan in nästa dag för att få hela tarmsystemet kostraströntgat. Allt såg tack och lov normalt ut!

Nytt blodprov togs och sänkan hade gått ner rejält till runt 100. Fortfarande högt, men väldigt mycket bättre än tidigare. Några dagar senare ringde veterinären och berättade att odling på bukvätskan visade på måttlig förekomst av e-coli. Dessa bakterier var egentligen resistenta mot den antibiotika som Kryddan gick på, men uppenbarligen hade den ändå haft effekt. Recept på annan antibiotika skrevs dock ut, för att vi skulle vara säkra på att alla bakterier skulle försvinna.
Recept på medicin mot hög gallsyra samt mot gallstenarna skrevs också ut, så nu går Kryddan på detta. Hon verkar vara i stort sett frisk, äter med god aptit, är glad och intresserad av var som händer omkring henne. Om några veckor får vi se vad ett nytt blodprov visar.

Kryddan har nu fyllt 12 år och fortsätter hon på samma sätt så kommer hon nog att hänga med ett bra tag till.

Kryddan februari 2014, 12 år gammal

I slutet av oktober föddes två röda hanvalpar hos Janneke Leunissen-Rooseboom, kennel van het Bossche Front i Nederländerna och far till dem är vår hane Öhman.

Janneke hade hoppats på en korthårig tik att behålla, men båda hanarna visade sig vara långhåriga… båda hanvalparna ser ut att bli fina chowar, men den ljusare och större av dem, kallad Viking, fångade Jannekes hjärta så pass mycket att hon för första gången under sina nästan 43 år med rasen nu behåller och äger en långhårig hane. Många börjar sin chowbana med just en långhårig hane, men för Janneke blir nu detta första gången…

Viking 5 veckor

Viggo 5 veckor

Viking, som även varit min personliga favorit hela tiden, endast baserat på de bilder Janneke lagt ut, har hela tiden varit en stor kille. Vid 6 veckors ålder vägde han redan 6 kg!!

Viking 6 veckor

Viggo 6 veckor

Janneke har även berättat för mig att Viking verkar ha ärvt sin pappas utåtriktade och sociala sätt, vilket är en stor tillgång i utställningsringarna.

Viking 7 veckor

Viggo 7 veckor

Nu är valparna 8 veckor och Viggo har flyttat till sitt nya hem. Kvar hos Janneke är nu alltså Viking, som vid 8 veckors ålder väger drygt 8 kg!! En stadig kille!

Viking 8 veckor

28 oktober 2013 föddes två röda hanvalpar hos Janneke Leunissen-Rooseboom, kennel Bossche Front i Holland. Hon besökte ju oss i slutet av augusti med sin mörkröda korthårstik Ploon, för att para med Öhman och nu är alltså valparna födda.

Så här ser stamtavlan ut för valparna, som kommer att heta Viggo van het Bossche Front och Viking van het Bossche Front.
Nedan är bilder på valparna när de är 1 vecka gamla.

Viggo van het Bossche Front

Viggo van het Bossche Front

Viking van het Bossche Front

Viking van het Bossche Front

Viking van het Bossche Front

Jag ställde ut Öhman och Gaia på Mittnordenutställningen i Sundsvall 13 oktober 2013 och domare var Esa Ruotsalainen från Finland, en domare som inte tidigare dömt chow chow i Sverige.

Det var 21 anmälda chow chow och 19 kom till start. En bra uppslutning alltså, med tanke på att det vanligen brukar vara 5-10 chowar på utställningarna numer.

Öhman gick i öppen klass för första gången, då han fyllde 2 år i slutet av sommaren. Som den aktiva och ivriga hund Öhman nu är så hade jag en del svårigheter med att få honom att inte dra allt vad han förmådde i kopplet. Några travsteg fick han tydligen till i alla fall…

Som vanligt så hade Öhman inget emot att bli handgripligen detaljgranskad av domaren, men han valde att nysa domaren rakt i ansiktet vid tandvisningen, så något försökte han kanske ändå säga… Tack och lov skrattade domaren gott åt detta och dagen slutade med att Öhman blev placerad som bästa hane-2, med cert och reserv-cacib. Då den vinnande hanen redan är internationell champion, så kommer Öhmans reserv-cacib att omvandlas till ett cacib.

Öhmans kritik lyder:
Excellent type and proportions. Typical expression. Good body and bone. Excellent tailset. Good angulations. Nice temperament. Typical movement.

Gaia visades i juniorklass, där hon tävlade mot två andra tikar. Hon har ju gått från klarhet till klarhet tidigare med cert och BIM senast hon ställdes ut. Denna gång så visade hon sig som vanligt jättefint, men tonårstiden är en tid av ständigt växande och just nu har hon tyvärr vuxit ur sig lite. Ett excellent fick hon, men fick se sig slagen av de andra två. Inget CK delades ut till någon i klassen.

Gaias kritik lyder:
Excellent type. Typical expression. Little bit long proportions in body. Nice bone. A bit straight in front. Nice tailset. Typical movement. A bit narrow behind.

De sålde billiga fällar på utställningen och då Gaia är englandsfödd så kunde jag inte låta bli att köpa denna fäll till henne. Visst blev det bra!

Öhman har varit till ögonspecialist Lena Karlstam för att få papper på sin ögonstatus. Anledningen var främst för att holländska uppfödaren Janneke Leunissen Rooseboom, som var här och parade med Öhman, behövde ett sådant papper till sin rasklubb.

Som jag faktiskt hade väntat mig så fann veterinären att Öhman har sunda och friska ögon, så nu har jag dessutom papper på detta!

Då Lena Karlstam även är behörig att utfärda officiell patellastatus, så passade jag på att få detta kollat med. Patella luxation innebär, som namnet anger, att knäskålen (patella) hoppar ur led (luxerar). Detta förekommer hos chow chow, men Öhman visade sig ha helt normala knän med stabila knäskålar.

Nu har jag alltså papper på att Öhman är en så sund och frisk hane som jag själv tycker att han är. Han är nu kollad för och fri från HD, ED, patella luxation och entropion!